Inflation är inte bra, i varje fall inte alltför hög sådan. Stagnation och stigande arbetslöshet är ej heller bra. Men kombinationen inflation och stagnation dvs stagflation är mycket värre. Risken är nu stor att stagflationen lurar runt hörnet.
På 1970-talet fick vi stagflation för första gången i världsekonomin. I USA hade det då bedrivits en expansiv penning- och finanspolitik med stigande penningmängd som följd. Bl a kostade Vietnamkriget stora pengar. Den amerikanska statsbudgeten gick med betydande underskott och amerikanska statsobligationer vräktes ut på världsmarknaden. Guldmyntfoten, som i sig var återhållande, hade avskaffats. Samtidigt mötte amerikansk industri stark konkurrens från främst Japan vilket gjorde att många amerikaner blev arbetslösa.
Tidigare global stagflation
Inflationen i USA toppade 1980 med 13,5 % och i Sverige låg den på samma nivå. I Storbritannien låg inflationen 1980 på 18 %. Samtidigt hade USA real nolltillväxt och t o m svagt minskande BNP och i Sverige var situationen likartad. I Storbritannien var den reala tillväxten negativ och låg på -2 %. (Källa: macrotrends.net, World Bank). Vi hade således för första gången i världshistorien en global stagflation.
Den räddande ängeln kom i form av Paul Volcker när Jimmy Carter 1979 utsåg honom till FED-chef. Under åtta år utövade han ett avgörande inflytande över världsekonomin. Utan att tveka utsåg han inflationen till den stora boven i dramat och hans botemedel var räntehöjningar och åstramning. Volker chockhöjde räntan till över 20 %. Inflationen sjönk men samtidigt steg arbetslösheten dramatiskt. Räntan sänktes successivt och 1983 var den nere på 3 %. Tillväxten återhämtade sig. Därmed var grunden lagt för den penningpolitik som har fått råda ända fram tills idag, åtminstone fram till coronan.
Historisk tillbakablick av stagflation
Varför då denna historiska tillbakablick? Jo, vi bör komma ihåg historien och vara observanta på vad som kan komma om vi inte håller inflationen i schack.
Vad är stagflation? Hur då? Vi har ju i våra krönikor under ett års tid varnat för inflation. Fram till Rysslands invasion av Ukraina har vi byggt vår argumentation på de överdrivna stimulanserna världen över och den därmed kraftigt ökade penningmängden. Störningarna i logistikkedjorna har ökat på problemen. Resultatet har blivit kraftigt ökad efterfrågan och en begränsning av utbudet. Inflationen är nu ett faktum, 7,5 % inklusive energi och livsmedel i januari i USA. Rädslan är nu stor att inflationen inte är övergående utan breder ut sig i ekonomin. I USA har lönerna ökat med 5,7 % det senaste året (Eco 22-03-05). I veckan kom ytterligare ett skrämskott. Samsungs anställda i Sydkorea har begärt 15,7 % i löneförhöjning. Ifjol begärde de 6,4 % och fick 4,5 % (WSJ 22-03-01)
Läs mer: Inflation del 1
Läs mer: Inflation del 2
Läs mer: Inflation del 3
Läs mer: Inflation del 4
Även FED har nu tvingats medge att man måste göra något åt de stigande priserna och aviserar räntehöjningar och andra åtstramningar med start denna månad. Detta samtidigt som världens ekonomier fram till coronan hade växt under drygt tio år och därmed var övermogna för nedgång. Så redan före coronan var det laddat för stagflation.
Rysslands invasion av Ukraina och stagflation
Och nu har vi Rysslands invasion av Ukraina. Var detta slutar vet vi inte. Priserna på energi, livsmedel och råvaror stiger ytterligare. Istället för att avta kommer nu sannolikt inflationen att stiga ytterligare och logistikkedjorna få ta ännu mera stryk. Konsumenterna kommer därmed inte ha råd med att upprätthålla sin konsumtion och tillväxten riskerar att stagnera. Stagflationen lurar runt hörnet.
I det krisläge som världen befinner sig i just nu så skulle ECB, Europeiska Centralbanken, behöva sänka räntan och stimulera ekonomin. Men Europa har ju redan negativa räntor och flera länder i Sydeuropa är redan skuldsatta upp över öronen. Sannolikt kommer ECB inte att följa FED:s exempel och ligger istället kvar på en låg räntenivå och låter bli att strama åt. Risken är därmed stor för att inflationen löper vidare.
Stagflation är nog tyvärr det vi har att vänta oss. Detta är dock en liten sak jämfört med vad som händer med våra medmänniskor i Ukraina.
22-03-06 No 10
Nils-Åke Thulin
n-a@thulin.se
magnus@thulin.se
Pingback: Hög risk för stagflation - Magnus Thulin - Toppkandidat riksdag och region valet 2022