Vi konstaterade i förra krönikan att penningmängden i Sverige hade ökat med nästan 30 % under de senaste 11 månaderna och att det ökar risken för inflation och räntehöjningar. Vi fick följande respons från Håkan Sörman:
”Hade ingen aning om att Sverige ökat sin penningmängd mest – intressant! Och det borde rimligen bädda för en räntehöjning. Men Riksbanken är kanske lika trög med ökningar som man var med sänkningar tidigare? Och som du skriver – löneökningarna är avgörande. Nu har vi långa avtal, vilket är stabiliserande. Men såg att mitt gamla SKR slutit ett nytt pensionsavtal som tydligen retat upp Svenskt Näringsliv, som hävdar att man lämnat det s k märket. Det hände inte på min tid. Men frågan är om märket håller som norm framöver. Lars Jonung m fl verkar ju tycka att det spelat ut sin roll. Samtidigt var ju Industriavtalet det som verkligen knäckte inflationen i Sverige och ledde till reallöneökningar. Spännande tid framöver.”
Penningmängden och SCB
Vi är angelägna att vara korrekta och därför har vi kontrollerat den svenska penningmängden i en annan källa, SCB:s statistikdatabas. Under 2020 och fram t o m november 2021 har enligt SCB penningmängden definierad som M3 ökat med 31 %. Räknar man på M1, som är en snävare definition, så har ökningen varit nästan 34 %.
Vi går tillbaka till det gamla penningteoremet som förenklat säger att penningmängden ska vara lika med BNP. Det finns en gräns för hur mycket BNP kan öka och anta att gränsen går vid 5 % per år i en mogen ekonomi. Om penningmängden ökar med 30 % på två år och BNP ökar med 10 % då utgör mellanskillnaden 20 % eller ca 10 % per år och motsvarar då den inflation som skapas. Vi kanske är på väg i den riktningen.
I amerikanska media skrivs det mycket om inflation. Vi har i Inflation, del 5 beskrivit hur priser och löner ökar och nu trillar det in siffor på hur livsmedelspriserna ökar. Exempelvis har priserna på vete och majs gått upp mer än 25 % under det senaste året och kött, kyckling, fisk och ägg stigit 12,8 % under samma tid (WSJ 21-12-28). På totalen uppgår inflationen i USA idag till 6,8 %.
Penningmängd och skulduppbyggnad
Penningmängden och skulduppbyggnaden hör samman. Världens skulder har under de senaste fyrtio åren tredubblats till 350 % av den globala bruttonationalprodukten (FT 21-11-22). Särskilt uppseendeväckande är ökningen av privata skulder i Kina från ca 160 % av landets BNP under finanskrisens 2008 till idag 260 % (FT 21-09-27). Fastighetssektorn i Kina uppvisar skräckinjagande tecken. Evergrande, den största fastighetsutvecklaren i Kina, är idag på obestånd och har skulder som uppgår till 300 miljader USD. Och Evergrande har ett flertal gelikar i Kina. Vi kommer att höra mycket om detta framöver.
I USA har skulduppbyggnaden inneburit att ekonomin svämmar över av pengar. Professionella aktörer börjar dock dra öronen åt sig och insiders har sålt aktier för 60 miljarder USD i år. Samtidigt har amerikanska investerare ökat sina innehav med 1 000 miljarder USD och belåningen med aktier som pant har ökat kraftigt (FT 21-12-20). Vilka har då köpt? Jo, ”retail traders” vilket skulle kunna översättas med småsparare på svenska. Småspararna lånar således och köper aktier som aldrig förr och de professionella aktörerna säljer, ett fenomen som är typiskt för när börsen toppar.
Privata sektorn har höga skulder
Vi har anledning att fundera mycket över våra egna skulder. Statsministern brukar skryta med att Sverige har en mycket låg statsskuld. Det är korrekt men samtidigt har den privata sektorn byggt upp stora skulder. Skulle vi få en fastighetskris skulle åter de svenska bankerna ligga illa till och staten kanske tvingas ta över någon bank och skjuta in pengar i andra. Helt plötsligt skulle då statsskulden raka i höjden. Något liknade hände på Irland i förra finanskrisen. Den irländska statens skuld var klart hanterbar men sedan brakade fastighetssektorn samman och den irländska statsskulden exploderade.
Nog med negativism. I nästa krönika planerar vi att analysera ett spännande företag i energibranschen. Det gälle ju att förbereda sig så man vet vad man ska köpa när den stora nedgången slår till.
Med förhoppning om en God Fortsättning på det nya året, med mindre risktagande och nya möjligheter.
2022-01-02
Magnus och Nils-Åke!
Som ni skriver ”Vi går tillbaka till det gamla penningteoremet som förenklat säger att penningmängden ska vara lika med BNP”.
Det stora problemet är att det är våra affärsbanker som till >98% skapar penningmängden vid beviljande av lån och de har ingenting som tvingar dem att följa utlåningen i förhållande till BNP, ej heller har de någon form av demokratisk styrning till vart pengarna riktas.
Detta innebär att bankernas nyproducerade pengar som ges ut i samband med långivning, riktas dit bankerna ser störst vinst och inte dit vi demokratiskt önskar s.s. till klimat omställning av vårt samhälle, eller för att ”hela Sverige ska leva” eller till en storinvesteringar i skolan som vore en investering i vår framtid, för att ta några exempel.
Detta är orsaken till den ”tillgångsinflation” i form av hysteriskt ökade värden på aktier och fastigheter som drivits på de senaste decennierna och som skapar svåra ekonomiska skillnader i samhället.
Bankerna skapar pengar och ökar penningmängden tills en skulduppbyggnad skett, som till slut leder till en krasch och då är det samhället som får träda in och rädda konsekvenserna med stora samhällsfarliga konsekvenser.
På detta sätt har bankerna tagit demokratin ifrån oss och utarmat samhället vid varje krasch, vilket skapat en sämre och sämre skola, sjukvård etc. etc.!
Det pågår en utredning nu gällande e-kronan och det är av största vikt att vi alla förstår hur vårt ekonomiska system styrs nu och hur vi skulle kunna välja att ändra systemet för att skapa ett demokratiskt marknadsliberalt och starkt samhälle.
Mvh
Gunnel Kristiansson