Många trodde att inflationen var besegrad och att räntorna skulle fortsätta att sjunka. Vi är inte så säkra på det. Tar inflationen fart igen så kan det få mycket stora konsekvenser, inte minst på börsen. Hårt skuldsatta länder, företag och privatpersoner får problem om inte räntorna sjunker utan kanske i stället stiger. Världen är mer skuldsatt än någonsin.
I USA steg CPI, Consumer Price Index, med 3 procent i januari 2025 jämfört med för ett år sedan. Indexet mäter den genomsnittliga förändringen av de priser som ingår i en representativ varukorg för en amerikansk urban medborgare. Ökningen från december till januari uppgick till 0,5 procent. (bls.gov).
I Sverige mäter vi inflationen med konsumentprisindex, KPI, som steg med 0,9 procent i januari 2025 jämfört med ett år tidigare och preliminärt med 1,3 procent i februari jämfört med ett år tidigare. Definitionen av indexet är snarlik det amerikanska. Förändringen från december till januari var 0 och från januari till februari med 0,6 procent. (scb.se).
I jämförelsen mellan USA och Sverige ska man ta hänsyn till att amerikanerna i regel har fasta räntor på sina bolån medan vi ofta har rörliga. Därmed är det mer relevant att jämföra amerikanska CPI med svenska KPI-F (KPI med fast ränta), som även är Riksbankens ledstjärna.
I Sverige steg KPI-F med 2,2 procent i januari 2025 jämfört med ett år tidigare och preliminärt med 2,9 procent i februari jämfört med ett år tidigare. Förändringen från december till januari var 0,4 procent och från januari till februari med 0,9 procent. (scb.se). Skillnaden mellan KPI-F och KPI är således sänkta räntor. Förändras inte räntorna framöver så kommer KPI att närma sig KPI-F.
För att inte få skrämselhicka rekommenderas du att inte multiplicera 0,9 med 12 och ej heller med medelvärdet av 0,4 och 0,9.
Centralbankerna världen över har som sin målsättning att inflationen ska ligga på 2 procent. Amerikanerna ligger en bra bit över och förutsatt att de svenska boräntorna inte sjunker ytterligare så kommer vi sannolikt också att ligga en bit över.
Centralbankcheferna är nu inte så säkra på att inflationen är bekämpad. Jerome Powell, chefen för Federal Reserve i USA, uttalade för en tid sedan att kampen mot stigande priser inte var avslutad och att vidare räntesänkningar får anstå tills det är klart att inflationen kommer att återvända till 2 procent. ECB har sänkt sin ränta i veckan som gått och vi får se om det var oförsiktigt. Vår egen riksbankschef är mer försiktig och uttalar inte att ytterligare räntesänkningar är nära förestående.
Frågan är vad som händer nu. Vi tror att mycket talar för att inflationen inte ger med sig utan snarare tilltar. Räntorna kommer då inte att sjunka ytterligare utan kanske i stället stiga. Den nya amerikanska politiken förstärker dessa farhågor och det gör även de proklamerade försvarssatsningarna i Europa.
Konsekvenserna kan bli brutala på börsen och även för högt skuldsatta länder, företag och privatpersoner.
Skräckscenariet på 1970- och 1980-talet avskräcker. I början av 70-talet hade vi en oljekris och den amerikanska inflationen låg i genomsnitt på 10 procent 1974-75. Räntorna i USA höjdes upp till nästan 13 procent under 1974 och inflationen nästan halverades. Fed bedömde att man var på väg att besegra inflationen och under starkt tryck från president Nixon sänktes räntan ned till 5 procent. Dock började inflationen att stiga igen.
Den olycksalige Fed-chefen Burns ersattes med Paul Volker, som kom att bli legendarisk för sina insatser. För att stävja den återigen stigande inflationen drev Volker igenom kraftiga räntehöjningar. Inflationen steg till 13,5 procent och räntan toppade på 19 procent 1981. Inflationen knäcktes och föll under ett antal år ned till 2 procent 1986.
Räntorna följde efter och sänktes ned till nivån 6 procent. Volker hade därmed lagt grunden för en ny penningpolitik som inspirerade centralbankerna världen över. Priset var en djupgående lågkonjunktur under 80-talets första hälft.
I efterhand anses Burns ha förklarat inflationen som besegrad alldeles för tidigt och initierade efter presidentens påtryckningar alldeles för tidiga räntesänkningar. Effekten blev inflationens återkomst. Låt oss inte hamna i samma läge igen. Den nuvarande Fed-chefen hävdar sin självständighet men hans mandat går ut om ett år.
Normalt brukar vi förknippa inflation med högkonjunktur och frånvaron av inflation eller deflation med lågkonjunktur. Historien visar dock exempel på något ännu värre nämligen stagflation dvs stigande priser och lågkonjunktur. Kanske är vi på väg i den riktningen.
Enligt ekonomisk teori styrs priset av producenternas utbud och konsumenternas efterfrågan. Systemet uppnår jämnvikt när utbud är lika med efterfrågan. Priserna påverkas av att utbudet och efterfrågan utvecklas i den ena eller andra riktningen. Vi inventerar ett antal olika variabler som påverkar priserna. Varje enskild variabel nedan kan påverka en eller flera andra och kan också vara en del av någon annan.
Bakgrunden till inflationen är synnerligen komplex och vi kommer i några krönikor framöver att diskutera följande variabler som på olika sätt påverkar:
Mätproblem
Tillgångspriser
Relativpriser
Lönebildningen
Produktiviteten
Utbildning av arbetskraften och andra investeringar
Sysselsättningen
Teknologiska framsteg
Samhällets förändringsförmåga
Internationell handel och globalisering
Tullar och andra handelshinder
Konkurrensbegränsningar
Valutakurser
Sparande
Skulduppbyggnad
Centralbankens operationer
Offentlig sektors inkomster och utgifter
Skatter
Demografiska förändringar
Invandring/utvandring
Väder och klimatförändringar
Penningmängden
Inflationsförväntningar
Det blir en hel del att skriva om. Vår utgångspunkt är att mycket talar för inflationens återkomst. Låt oss bara hoppas att vi inte får stagflation. Den som är rädd om sina besparingar och sina pensionspengar bör ta sig en funderare.
Vill du lämna en kommentar? Klicka här.
Vi fick flera kommentarer till vår krönika om BioArctic. Klicka här för att läsa dem.
25-03-08 Nr 10
n-a@thulin.se
Magnus@thulin.se