Produktivitet 3

Vi försöker förklara den allmänna nedgången i produktivitet och studerar fenomenet kreativ förstörelse.

Produktivitetens ökningstakt har minskat världen över. I USA uppgick den till 2,3 % under perioden 1947-2005 men har därefter minskat till 1,2 % medan Europa har minskat ännu mer och ligger på 0,7 %. I Sverige håller vi däremot jämn takt med USA.

Ju djupare man dyker i begreppet produktivitet ju mer förvirrad blir man men vi försöker ändå att skapa en viss klarhet. Ska man vara helt korrekt ska man ju dela upp produktiviteten på de olika produktionsfaktorerna; arbete, kapital och jord. Arbetsproduktivitet är det mest använda begreppet. Kapital kan syfta på investeringar i maskiner och byggnader men även i immateriella tillgångar som alltmer växer i betydelse. Jord känns för icke-jordbrukare lite ålderdomligt men framstår alltmer som betydelsefull.

Vi kommer i stor utsträckning koncentrera oss på arbetsproduktiviteten. Ett försvar för denna förenkling är att den ofta samvarierar med kapitalproduktiviteten. Siffror måste dock tas med en viss reservation eftersom mätproblemen är betydande.

Två av våra läsare har påpekat att inom den offentliga sektorn är effektivitet mer relevant än produktivitet. Vi instämmer och konstaterar att det finns mycket att säga om offentlig sektor vad gäller produktivitet och effektivitet men på den punkten får vi återkomma.

Förbättringar av produktiviteten förknippas främst med begreppet kreativ förstörelse som formulerades av den österrikiske ekonomen Joseph Schumpeter 1942. Två ekonomer (Cox och Alm) vid Federal Reserve Bank of Dallas sammanfattar begreppet som ”a shorthand description of free market´s messy way of delivering progress”.

I rapporten “Näringslivets produktivitetsutveckling” från SNS som vi refererade till i vår första krönika på temat, Produktivitet, skriver man:

”En produktivitetshöjande kreativ förstörelseprocess innebär att långsiktigt effektiva företag överlever och expanderar, antingen organiskt eller genom uppköp, och att ineffektiva företag köps upp, krymper eller slås ut allteftersom resurser flyttas till verksamheter som är långsiktigt livskraftiga. En sådan process är beroende av välfungerande konkurrensförhållanden på produktmarknaderna där missbruk av marknadsmakt och kartellbildning motverkas, och där konkurrensneutralitet i olika industripolitiska satsningar säkerställs.”

I slutet av 90-talet översvämmade Nokia och även Ericsson marknaden med mobiler och svenska pappersbruk sprutade tidningspapper som aldrig förr. Steve Jobs som då var chef för Apple introducerade i-phonen och senare även i-paden. Svenska pappersbruk förstod vad det handlade om och påbörjade konverteringen från tidningspapper till förpackningar. Ericsson och även Nokia tyckte att Apples mobiler var tekniskt underlägsna vilket de sannolikt också var.

Steve Jobs lyssnade däremot på kunderna. Han satt ofta själv i kundsupporten och förstod att användarna efterfrågade något som var mer lätthanterligt. Steve hade snappat upp det där med inkoner hos Xerox och touchscreens hos Microsoft och erbjöd kunderna en nytt gränssnitt (Walter Isaacson, Steve Jobs, 2011). Resten är historia.

Steve skapade ett erbjudande som gjorde att Ericssons och Nokias mobiler försvann från marknaden. Ett övertydligt exempel på kreativ förstörelse. Pappersbruken var mer receptiva och satsade på alternativa produkter. Vi utser Steve Jobs till vår tids störste kreative förstörare och sannolikt den som mest har bidragit till att minska klimatbelastningen genom att nästan helt se till att papperstidningarna försvinner.

Historien visar många exempel på kreativ förstörelse som ofta drivs av teknologiska framsteg men också av nytänkande beträffande kundförståelse, logistikkedjor, investeringar i mjukvara etc.

Varför har då produktivitetsutvecklingen avtagit?

Den amerikanske ekonomen Michael Peters vid Yale hävdar att den viktigaste orsaken är minskad kreativ förstörelse. Detta ska ses mot bakgrund av minskat nyföretagande och ökad koncentration till stora företag vilket inte minst den nya informationsteknologin har bidragit till. Därmed menar han att innovationskraften avtar och att de yrkesaktiva i mindre utsträckning rör sig till nyetablerade företag.

Bakom denna utveckling menar Peters att man kan söka demografiska förklaringar. Under de senaste tjugo åren har befolkningsökningen i USA minskat från ca en procent till en halv procent. Därmed har även ökningen av arbetskraften minskat och även antalet presumtiva nyföretagare. I många andra länder har denna utveckling varit ännu mer påtaglig.

Ruchir Scharma, en annan amerikansk ekonom som vi hyser stor respekt för, hävdar att minskad produktivitet i stor utsträckning beror på att regeringar med sina räddningsaktioner, inte minst inom finansindustrin, har hindrat den kreativa förstörelsen och därmed medverkat till att zombieföretag har kunnat överleva (FT 241007). Denna utveckling har eldats på av de låga räntor som gällde före pandemin och av den kraftigt ökade penningmängden som centralbankerna skapade under pandemin.

Resultatet blev att zombies är mycket vanligt förekommande i företagsvärlden. Även i vårt land är de lätta att identifiera i bland annat fastighetsbranschen och bland företag som ska bidra till den gröna omställningen. Därmed binds arbetskraft i verksamhet som har låg produktivitet och tillförs inte företag som har förmåga att leva på egna förtjänster.

Trots att produktivitetsökningen har avtagit i USA så är den högre än i Europa. Detta har Mario Draghi uppmärksammat och vi återkommer till hans rapport som kom för en tid sedan. Vi återkommer också till varför Sverige har lyckats bättre än övriga EU.

Vill du lämna en kommentar? Klicka här.

Vill du läsa kommentarerna i förra veckans krönika? Klicka här.

24-10-20 Nr 42