Pensionen kan bli bättre

Alla bör vi sätta oss in i hur det fungerar med pensionen. Vi har tvekat inför detta tema eftersom vi uppfattar det hela som ganska komplext. Om man tänker till så är det dock inte så svårt. Vi börjar med att reda ut begreppen och återkommer sannolikt på temat ett antal gånger framöver.

Vi tänker i första hand på ålderspension. Om man har arbetat så finns det tre typer av ålderspension; allmän pension, tjänstepension och privat pension. Alla löntagare har allmän pension och de flesta har även tjänstepension. Vissa av oss har därtill valt att spara i form av privata pensionsförsäkringar. I den här krönikan kommer vi att behandla allmän pension.

Tidigare har Sverige haft ett pensionssystem som bestod av folkpension och ATP. Dock visade sig detta system inte som hållbart. Pensionen knöts till prisutvecklingen och var inte avpassat till den ökande livslängden. 2002 infördes ett nytt pensionssystem som fick namnet allmän pension.

Det nya systemet bygger på att årets inbetalade avgifter ska finansiera den pension som utbetalas samma år. Pensionssystemet är självständigt och fungerar utanför statens budget.

Vi själva och vår arbetsgivare betalar pensionsavgifter till pensionssystemet. Vi själva betalar 7 % av lönen via vår skatt och vår arbetsgivare betalar därtill 10,21 % av lönen. Den totala avgiften blir 17,21 % eller 18,5 % om man räknar på lön efter avdrag av avgiften. Av dessa 18,5 går 16 % till så kallad inkomstpension och 2,5 % till premiepension. Den senare delen liknar en traditionell privat pensionsförsäkring och behandlas inte här.

När vår lön överstiger 8,07 basbelopp betalar vi själva inte någon avgift på överskjutande lön. Vår arbetsgivare fortsätter dock att betala avgifter på lönen över 8,07 basbelopp. Den som tjänar över 8,07 basbelopp upparbetar inte någon ytterligare pension på lön över 8,07 basbelopp trots att arbetsgivaren fortsätter att betala.

Varje år fastställs varje löntagares pensionsrättighet som ökar med inbetalade avgifter och med uppräkning motsvarande löneindex.

Pensionssystemet måste varje år säkras så att avgifterna räcker till att betala pensionerna. Nu börjar det bli svårt eftersom vi måste räkna på vad som händer långt in i framtiden. Genom ett antal komplicerade räkneoperationer räknar man på tillgångarna och skulderna i systemet. För att var och en ska få sina utlovade pensioner måste tillgångarna vara lika med eller överstiga skulderna.

Tillgångarna är av två slag. Dels dagens och framtidens pensionsavgifter samt behållningen i AP-fonderna eller de så kallade buffertfonderna. Skulderna är summan av alla dagens och framtidens pensionsrättigheter. Beräkningarna är synnerligen komplicerade och det är nog inte många beslutsfattare som förstår sig på beräkningarna men det gör förhoppningsvis systemets experter.

Är tillgångarna större än skulderna så är allt frid och fröjd och uppräkningen enligt löneindex kan ske. I det fall skulderna är större än tillgångarna, vilket har inträffat vid några tillfällen, slår den så kallade ”bromsen” till vilket innebär att uppräkningen av pensionen enligt en viss formel blir lägre än ökningen av löneindex. I det fall tillgångarna är större än skulderna finns dock inte någon ”gas”. Inte ännu.

Grov förenklat såg balansräkningen för 2023 ut på följande sätt (miljarder kronor):

Tillgångarna överstiger skulderna med ca 12 % och någon ”broms” blir inte nödvändig och någon ”gas” var ju inte inbyggt i systemet.

Det är extremt svårt för en icke-initierad att ha en uppfattning om pensionssystemet är hållbart och tål olika typer av kriser. Beräkningen av tillgångar och skulder bygger på ett antal antaganden om till exempel ekonomisk tillväxt och demografiska förhållanden. Förändringar i antaganden kan helt förändra bilden men i den här krönikan avstår vi från att kritiskt granska de beräkningar som har gjorts.

Liksom i företagssammanhang är det mer tillförlitligt att göra en analys av kassaflödena. Summa utbetalade pensioner 2023 uppgick till 358 miljarder kronor. Motsvarande avgifter från löntagarna och arbetsgivarna plus administrationskostnader gjorde att det saknades 19 miljarder kronor som täcktes av de fyra fonderna AP1, AP2, AP 3 och AP4. 

Viktigt är nu att beakta att de fem AP-fonderna avkastade 144 miljarder kronor 2023 och efter utbetalning till pensionssystemet så ökade tillgångarna med 144 – 19  = 125 miljarder kronor 2023 och uppgick vid årets slut till nästan 2 000 miljarder kronor.

I AP4:s årsredovisning för 2023 görs följande uttalande: ”År 2009 började de fyra AP-fonderna att betala ut pengar till pensionssystemet och har nu tillsammans betalat ut närmare 330 miljoner kronor till pensionssystemet. Att AP-fonderna har varit nettobetalare beror främst på att de stora årskullar som föddes under 1940-talet har blivit pensionärer. Pensionssystemet har dock gradvis stärkts beroende på AP-fondernas goda avkastning, en förbättrad demografi med ökande befolkning och fler som förvärvsarbetar samt förändringar i pensionssystemet som införande av riktåldern” (vår anm: höjd pensionsålder). ”Det gör att AP-fonderna nu bedöms vara nettobetalare i endast cirka två år till. Att de stora årskullarna födda på 1990- och 2010-talet nu är yrkesverksamma och betalar in pengar till systemet bidrar till detta.”

Vi har således en buffert i pensionssystemet som uppgår till ca 2 000 miljarder kronor vilket motsvarar ca sex års fulla pensionsutbetalningar till samtliga pensionärer. Även med tanke på alla otäckheter som kan inträffa så förefaller detta vara mer än betryggande.

Rättviseaspekten ska vi dock inte negligera. Vi tycker väl alla att det är bra att spara i ladorna men blir det för mycket i ladorna så får kommande generationer njuta av frukterna på bekostnad av nuvarande. Mycket talar således för att införa en ”gas” i systemet. Riksdagens pensionsgrupp har fått i uppdrag att utreda frågan och vi gissar att det kommer ett förslag före valet. 

Innan man inför en ”gas” bör man vara helt säker på att en sådan förändring verkligen är hållbar. Kommer tillgångarna på sikt verkligen att matcha skulderna och kommer inbetalningarna verkligen att täcka utbetalningarna.

En annan fråga man bör ställa sig är om det verkligen är hållbart att ha ett system som innebär att dagens inbetalningar ska täcka dagens utbetalningar. Icke förutsedda demografiska förändringar kan innebära att inbetalningarna inte räcker till. Ett alternativ skulle kunna innebära att dagens inbetalningar fonderas och förvaltas och att sedan pension betalas ut i enlighet med framtida behållning.

När vi skrev den här krönikan hade vi kontakt med AP4 som mycket välvilligt hjälpte oss på vägen och vi räknar därmed att sakuppgifterna är verifierade.

Vill du lämna en kommentar? Klicka här.

Vi fick flera intressanta kommentarer på vår föregående krönika. Vill du läsa dem kan du klicka här.

24-01-19 Nr 20

Nils-Åke Thulin

n-a@thulin.se

Magnus Thulin

Magnus@thulin.se