Alla har vi väl slitit med frågan hur vi ska förhålla oss till kärnkraften och kommit till olika ståndpunkter. Frågan är nu om fler kommer att ansluta sig till hållningen att kärnkraften har en framtid. Vi reflekterar utan att egentligen ta ställning. Kanske kan nya lösningar ta udden av argumenten emot.
1979 hände det som man ansåg skulle vara ytterst osannolikt. En härdsmälta uppstod i kärnkraftverket i Harrisburg. Byggfel och felaktigt handhavande lär ha utlöst olyckan. Tage Danielsson förlöjligade beslutsfattarna och menade att det som då hände var så osannolikt att det kanske inte hade hänt men eftersom det sannolikt hade hänt så var det ytterst osannolikt att det skulle hända igen.
1986 hände det igen. En härdsmälta inträffade i Tjernobyl. En inkompetent ledning, som mer förlitade sig på kamrat Lenin än på sina kärnkraftsingenjörer, var sannolikt yttersta orsaken till olyckan.
2011 hände det återigen och denna gång i Fukushima. Trots att man hade byggt en 10 meter hög skyddsmur mot havet så försatte en tsunamivåg, som var ännu högre, kraftverket i katastrofläge och stora mängder radioaktiva ämnen spreds i omgivningen. Kylsystemet slogs ut eftersom de ledningar som försörjde systemet med el var förlagda till marknivå. Man hade ju en mur som skyddade mot tänkbara flodvågor.
Beträffande Fukushima vill vi påminna om att kraftverket inte hade det system för tryckavlastning, som civilingenjörerna Leif Lindau och Lennart Gustavsson vid Fläkt Industri i Växjö hade utvecklat och som företaget sedan sålde till ett stort antal kärnkraftverk över hela världen. Dock inte till Fukushima. Hade de haft ett dylikt system i Fukushima så hade katastrofen blivit mycket mindre alternativt helt uteblivit.
Vad som oroar nu är hur det ska gå med kärnkraftverket i Zaporizjzja. Kärnkraftverket har blivit en bricka i kriget i Ukraina och det är inte osannolikt att en olycka kan hända igen.
Lägger man samman erfarenheterna från Harrisburg, Tjernobyl, Fukushima och Zaporizjzja så kan man konstatera att människan inte har kunnat hantera de risker som uppstått. Detta blir då ett starkt argument mot kärnkraft. Mot detta kan man dock göra invändningar när man konstaterar att kärnkraften direkt har dödat ett fåtal och indirekt kanske några tusentals människor medan el framställd med fossila bränslen sannolikt har dödat hundratusentals eller kanske miljontals människor (Källa: Forbes 12-06-10). Vi har också lärt oss under den senaste tiden att stora vattenkraftsdammar inte heller är ofarliga.
Sverige är världsledande beträffande tekniken av förvaring av uttjänt kärnbränsle och har beslutat att tillåta slutlig lagring i urberget. Först är det tänkt att mellanlagring ska ske i Oskarshamn och därefter kommer slutförvar att ske i 6 000 kopparkapslar omslutna av betonitlera som kommer att placeras i urberget på 500 meters djup i Forsmark. Totalt blir det således tre barriärer: kopparkapseln, betonitleran och urberget. Först efter 70 år räknar man med att allt kärnbränsle är på plats i urberget och ska sedan lagras i minst hundratusen år.
2022 uttalade regeringen ”….att tekniken för slutförvaret är den bästa möjliga och att metoden med de tre barriärfunktionerna är säker….”. (regeringen.se). Denna hållning har fått kritik. Naturskyddsföreningen hävdar att man inte har visat att kopparkapslarna håller tillräckligt länge och de påstår själva att de i domstol har fått stöd för denna uppfattning.
Kärnkraftsolyckorna och slutförvaret gör att vi är vankelmodiga i vår uppfattning. Men å andra sidan dödar fossila bränslen och koldioxiden är ett hot mot hela mänskligheten. För att slippa dagtinga med vårt samvete ställer vi nu vårt hopp till SMR.
SMR, Small Modular Reactor, är kärnkraftsindustrins nya mantra. En SMR är en reaktor som kan serietillverkas på fabrik och kommer att få en effekt som uppgår till ca 300 MW att jämföra med dagens reaktorer som ligger på 1 000 – 1 500 MW.
Vattenfall påstår att det är enklare att hantera säkerheten i en SMR eftersom den är så mycket mindre än en traditionell reaktor. En SMR kräver mindre mänsklig inblandning och därmed minskar risken med den mänskliga faktorn. En SMR har dessutom s.k. passiv säkerhet vilket gör att reaktorn slår om till säkert läge i en risksituation. Därmed kan man lokalisera en SMR närmare förbrukaren t.ex. en processindustri eller en stad.
OK, vi kan ha en förhoppning att Vattenfall har rätt. Men hur går det då med avfallet. Vi har hört att man skulle kunna återanvända redan uttjänt bränsle, som vi redan har och som vi hade tänkt gräva ner i urberget. I sammanhanget kan vi konstatera att bränslet inte är uttjänt och 95 % återstår att utvinna. Ligger det verkligen någon sanning i detta. När vi läser en artikel om SMR:s i USA (FT 23-08-31) så inser vi att det kanske ligger något i att återanvända uttjänt kärnbränsle.
Det amerikanska företaget Oklo har tagit fram en SMR som man räknar med att leverera till US Air Force. Bill Gates har satsat i TerraPower, ett annat bolag som också utvecklar en dylik reaktor. Detsamma gör NuScale, Rolls-Royce och GE Hitachi. I Estland pågår, med stöd av Vattenfall, utvecklingen av en SMR och ryssarna och kineserna har kommit långt i sina ambitioner att vara först.
Oklo och TerraPower är särskilt spännande eftersom de har en konstruktion som bygger på att man återanvänder tidigare uttjänt bränsle. Om detta håller kommer hela branschen att genomgå en revolution. Kärnkraftsmotståndarna kommer kanske att mjukna och de vankelmodiga kanske blir övertygade om SMR:s förtjänster. Vi är klart positiva till SMR och vår förhoppning är att tekniken kommer att motsvara förväntningarna. Då kommer spelplanen att helt ritas om.
Samtidigt måste vi inse att det föreligger en risk att om det kommer en ny kärnkraftsolycka då kanske fler gör som Tyskland gjorde efter Fukushima när de stängde ner hela sin kärnkraftsindustri. Dilemmat kanske kvarstår: Kärnkraft kontra global uppvärmning.
Vi har enbart den enkle investerarens perspektiv och konstaterar att osäkerheten om den fortsatta utvecklingen är högst osäker och vi gör rätt i att nogsamt följa vad som följer inom hela energiområdet. En hypotes, som tål att bli prövad, kan vara att idag fungerande energianläggningar är undervärderade eftersom eventuellt utbyggd kärnkraft ligger flera år in i framtiden och havsbaserad vindkraft nu förefaller ha stora lönsamhetsproblem. Vi kan också hitta intressanta företag som levererar teknik och produkter till energisektorn.
Noterat i veckan
Vi har ju återkommande varnat för derivatmarknaden och för finansiella olyckor. Vi får vatten på vår kvarn när den globala organisationen Financial Stability Board, under ledning av den holländske centralbankschefen, inför mötet med G20 varnar för ”hidden leverage” i hedgefonder och skuggbanker världen över. Man avser bl.a. derivatpositioner som inte framgår av balansräkningen. (WSJ 23-09-07). Ta t.ex. en blankning som slår helt fel och som orsakar den som blankar mycket stora förluster.
Om du inte redan gör det så kan du börja prenumerera på vårt nyhetsbrev här.
Vill du lämna en kommentar? Klicka här.
Observera att om du lämnar en kommentar för första gången kan det dröja någon dag innan den blir publicerad.
Vi fick några kommentarer på förra veckans krönika. Om du vill läsa dem kan du klicka här.
23-09-10 Nr 37
n-a@thulin.se
Magnus@thulin.se
Finns det något annat som kan ge oss säkert el utan vi blir beroende av andra länder. Jag är rätt säker på att det inte finns något annat som kan alstra el med.
Bygg mindre anläggningar, då blir det säkrare. Hur skall vi få fram el till bilarna över hela Sverige? Här handla det inte om partipolitik utan sunt förnuft.
Ja vi importerar nu tidvis från Finland och kalla vinterdagar från kontinenten. Samtidigt exporterar vi ca 10 % av vad vi producerar. Ur kapacitetssynpunkt är det bra med ett integrerat system men ur säkerhetssynpunkt är det bra om vi är självförsörjande. Om SMR håller vad det lovar så kan det bli stort. Men sedan finns det även andra möjligheter som det inte talas så mycket om. Vi återkommer på den punkten. Nils-Åke
Som jag uppfattat det så blir restprodukten efter återanvänt kärnbränsle betydligt lättare att hantera än dagens kärnavfall. Om vi inte tillåter vidareutveckling av kärnreaktorer så kommer kärnavfallets som lagras idag aldrig att komma till nytta. Vi borde konstruera kärnavfallslager så att man ganska enkelt kan återanvända avfallet. Det är inte rimligt att konservera ett bränsle som har 95% kvar i energi i ett lager som man sedan inte kan komma åt. Vi kommer att behöva kärnenergi om vi ska ha ett klimat som är rimligt att leva i för jordens alla länder.
Vi tänker likadant. Kanske kan den nya tekniken innebära att problemet med lagring av avfall blir mindre. Det låter för bra för att vara sant men låt oss hoppas att detta är möjligt. Någon initierad läsare kan kanske ha någon uppfattning i denna fråga.
Tack för en bra artikel (igen). Jag har själv en skeptisk och ambivalent hållning til Kärnkraft och säkerhet, men tänker att om Kärnkraft någon gång blir en lönsam del av kraftproduktionen även i Sverige så skall vi vara evigt tacksamma för alla kritiker mot kärnkraften som sett till att den verkligen fått skärpa till sig. Vad som oroar mig är att huvudargumentet som hörs är den sk planerbarheten. Det är en enormt viktig funktion. Samtidigt kommer kärnkraften alltid bli stora enheter. När stora enheter fallerar har vi just planerbarhetsproblem. Kolla driftsäkerheten på t ex Lovisa-verket eller Forsmark 4. Priset på KK riskerar bli en gökunge för vårt land framöver. Vi har levt i en land med billig energi länge. Jag fruktar vi är på väg att lämna den situationen.
Ny kärnkraft är mycket dyr. Svenska Dagbladet skrev om detta för en tid sedan. Vi tar upp detta i en kommande krönika och i nästa krönika så visar vi på att det kan finnas andra möjligheter.
Så här ser jag på det.
Vem älskar atomkraft? Globalt så klarar vi inte oss utan kärnkraften, dessvärre.
I Sverige är den inte lika självklar då vi har vattenkraften som stabil planerbar energikälla och tillräcklig landyta för vind och solkraft. Kärnavfallet uppgår idag till ca ett 50-tal långtradare lastade med 50 ton vardera. Om man verkligen tror att avfallet kan återvinnas förstår jag inte att vi nu ska slutförvara detta oåtkomligt i urberget.
Ja vi borde förvara avfallet så att det kan återvinnas. Tekniken är nog bara i sin linda men det hinner hända mycket på hundra tusen år. Ja, planerbarheten återkommer ofta i debatten och i nästa krönika kommer vi att resonera kring hur man kan komma förbi behovet av planerbarhet.