Inflationens återkomst – Del 4

Maten skulle kunna vara billigare om marknaderna fungerade bättre. Befintliga strukturer  hindrar en möjlig effektivisering. Några få tjänar på att det är så och vi alla tillhör förlorarna. Om vi lyckas ändra på dessa missförhållanden skulle det sätta tydliga spår i konsumentprisindex.

Det är lätt att förstå att monopol håller priserna uppe. Vi har exempel på lokala monopol inom livsmedelshandeln men främst har vi oligopol. Det senare kännetecknas av att ett fåtal stora aktörer dominerar marknaden och nya har svårt för att etablera sig.

Livsmedelshandeln domineras av ICA som har ca 50 procent av marknaden. COOP, den klassiska konkurrenten, som vi tycker har en sympatisk affärsidé men som har svårt för att leva upp till den, har tappat stinget och har nu bara 17 procent. Axfood håller med Hemköp, Willys och nu även City Gross 22 procent av marknaden. Uppstickaren tyska Lidl har ca 7 procent. Bergendahls har sålt City Gross till Axfood och är nu med sina kvarvarande EKO-butiker en mindre aktör.

ICA har ett mycket slagkraftigt koncept med en gemensam grossistverksamhet och lokala egna handlare. Antalet butiker överstiger tusen och vi läser i tidningarna om handlarnas mycket goda lönsamhet vilket skvallrar om goda marginaler. På mindre orter kan ICA var den enda livsmedelsbutiken och man har då i praktiken ett lokalt monopol.

KF har varit en betydande aktör inom svenskt näringsliv och handel men har i takt med sina förluster avvecklat den ena verksamheten efter den andra. COOP, med drygt 800 butiker, är det som återstår idag och delar av verksamheten går med svidande förlust.

COOP har svårigheter både med sin affärs- och med sin ledningsmodell. Man försöker att efterlikna ICA och har gjort om 120 butiker till franchisetagare som således är privata handlare. Det är dock inte lätt att kopiera originalet och enligt en initierad bedömare är beslutsfattandet inom COOP klart centraliserat vilket hämmar verksamheten. En rimlig prognos är att COOP kommer att lägga ner flera av sina butiker och den sammantagna marknadsandelen kommer att minska ännu mer.

Danska Netto var en uppstickare med 163 butiker i Sverige. Danskarna drog sig dock ur den svenska marknaden och sålde hela kedjan till COOP som i efterhand nog inte är så glada över sitt förvärv. Flera av butikerna är nu stängda.

Axfood flyttar däremot fram sina positioner och räknar med att öppna 10-15 nya butiker i år. De har tagit över Bergendahls grossistverksamhet och även förvärvat deras förlustbringande City Gross, som är en kedja av lågprisbutiker. Vi får hoppas att de får ordning på City Gross så att verksamheten inte går samma öde till mötes som Netto. Det skulle inte förvåna om de sedan även förvärvar EKO-butikerna från Bergendahls.

Axfood vill öppna ännu fler butiker men hindras eller fördröjs av de kommunala tillståndsprocesserna. Från gång till annan måste detaljplanerna ändras och eftersom kommunerna ofta inte motiverar sina beslut är det lätt att tänka sig att de kommunala beslutsfattarna utsätts för påverkan från befintliga aktörer. Enligt Axfood VD kan det dröja fem till tio år innan man får nödvändiga etableringstillstånd från berörd kommun.

Tyska Lidl är uppstickaren med sina dryga 200 butiker i Sverige och har ambitionen att öka med minst ytterligare 100 butiker. Sverigechefen vittnar också om problemen med etableringstillstånd. På sikt tror vi att Lidl kan bli en tuff utmanare inom svensk livsmedelshandel.

Vår slutsats är att på de orter det inte råder monopol så råder det oligopol. Resultatet blir högre priser än om konkurrensen hade varit tuffare. Koncentrationen har dessutom tilltagit. Netto sålde sina butiker till COOP som i sin tur stängde en del av dessa. Axfood köpte Bergendals grossistverksamhet och detaljhandelsbutikerna City Gross. COOP bjuder på grund av interna problem dåligt motstånd och kommer sannolikt att stänga flera butiker. Både Axfood och Lidl har svårt för att öppna nya butiker.

Läget vad gäller etableringar i landet visar att i var tredje kommun finns det bara en eller två livsmedelsbutiker. Vidare saknar 102 av landets 290 kommuner eller en miljon av landets invånare tillgång till någon lågprisbutik i sin egen kommun. (konkurrensverket.se).

Man skulle kunna gå längre tillbaka i logistikkedjan och finna ytterligare inslag av begränsad konkurrens. Konkurrensverket rapporterar om markandssamarbete mellan olika aktörer och inslag av, som vi uppfattar det, konkurrensbegränsande avtal. Resultatet blir att priserna hålls uppe och nya innovativa aktörer får svårare att etablera sig på marknaden. Vi drar slutsatsen att vi har en ganska tandlös lagstiftning mot konkurrensbegränsning.

Jordbrukskooperationens Arla, DanSukker och Scan, som är tre tongivande spelare, borde studeras närmare men det får anstå den här gången. Vi konstaterar dock att hela logistikkedjan, från åkern till matbutiken, domineras av ett fåtal stora aktörer och resultatet kan inte bli annat än högre priser.

Konkurrensverket konstaterar i en rapport från 2024: ”Det råder i flera avseenden bristande konkurrens i livsmedelskedjan. För konsumenterna innebär det att de betalar mer för många livsmedel än vad de skulle behöva göra.”

Vill du lämna en kommentar? Klicka här.

Vill du läsa kommentarerna till vår förra inflationskrönika? Klicka här.

25-03-30 Nr 13

Nils-Åke Thulin

n-a@thulin.se