Energin, staten och marknaden

Vi tvivlar på statens förmåga att styra upp vår framtida försörjning av energi. Riskerna och därmed förlusterna kan bli gigantiska. Bättre att hacka upp besluten i ett antal mindre och låta marknaden sköta resten.

Regeringen har uttalat att man vill se två nya kärnkraftsreaktorer i drift 2035 som tillsammans ska ge en effekt uppgående till 2 500 GW. På sikt vill regeringen bygga ut med totalt tio nya kärnkraftsreaktorer. Privata aktörer förväntas investera. För att bygga fyra reaktorer beräknar regeringens utredare med att staten ska supporta de privata aktörerna och låna upp 75 procent av investeringskostnaden eller 300 miljarder kronor men tar höjd för 600 miljarder kronor. Ja, så stor är den identifierade osäkerheten. Resterande del av investeringen ska ägarna själva finansiera.

För att ägarna av kärnkraftreaktorerna ska våga ta risken ska staten garantera ett pris uppgående till 80 öre per kWh. Elförbrukarna får betala detta pris även om marknadspriset är lägre. Om ägarnas lönsamhet trots detta inte är tillräcklig så ska staten sänka räntan på sina lån och höja den om lönsamheten blir högre än förväntat. Ovanstående information är hämtad från regeringen.se och DN 241222.

Historien har visat att investeringar i ny kärnkraft kraftigt har överstigit kalkylerade kostnader. Riskerna överlämnas till skattebetalarna och elförbrukarna. Sannolikt kommer även finansiärerna att få ta betydande risker och vi antar att det kollektiva pensionskapitalet kommer att mobiliseras. Lägligt nog är ju politiker samt arbetstagare- och arbetsgivarrepresentanter styrande i dessa fonder.  Alecta, AMF, AP-fonderna och även Pensionsmyndigheten har redan visat att de är villiga att riskera pensionärernas pengar i andra gigantiska projekt som senare har visat sig bli förlustprojekt.

Vi blir nu förskräckta när regeringen deklarerar att man redan innan mandatperiodens utgång är beredda att teckna avtal med investerare och leverantörer för de första reaktorerna. Vi frågar oss om det verkligen är nödvändigt att gå in i ett så stort riskprojekt? Är det inte mindre riskfyllt att försöka att satsa på ett antal investeringar i mindre skala? I grunden ligger även frågan om vi behöver mer el. Vi är inte så säkra på det.

2023 producerade vi 163 TWh, exporterade 35 TWh, importerade 7 TWh och förbrukade således 135 TWh. Vi producerar således 28 TWh el mer än vi behöver och led således inte av någon brist på el. Problemet är dock att under varje given timma har vi ofta överskott och ibland även underskott. För att komma till rätta med dessa obalanser deltar vi i ett europeiskt samarbete vilket innebär att länderna exporterar och importerar till varandra för att därmed skapa balans.

Utbyggnaden av vindkraft och solkraft fortsätter, inte minst på kontinenten. Samtidigt investerar producenterna i kapacitetshöjande åtgärder. Se vår tidigare krönika Fortsatt låga elpriser. Dessutom minskar efterfrågan i takt med att vi sparar alltmer el. Resultatet blir sannolikt att vi på kort sikt får ännu större överskott och lägre priser. Redan 2024 låg det genomsnittliga elpriset på 39 öre per kwh i hela landet varierande från 29 öre i norr till 57 öre i söder (elbruk.se). Låt oss beskriva två konkreta exempel från verkligheten som tål att fundera på.

Vi börjar med mikrokosmos. Anders Landgren, en av våra läsare och inspiratörer, bor i en bostadsrätt och i ett fritidshus på landet. Bostadsrätten värms med till- och frånluftsvärmepumpen Nibe 470, som förbrukade 6 700 kWh förra året, och fritidshuset värmdes med direktel fram till för en tid sedan och elförbrukningen låg då på 11 000 kWh per år. Elprischocken strax före lucia satte i gång sparivern. Värmepumpen i bostadsrätten justerades och sattes på komfortläge. Besparingen blev 2 700 kWh per år. Direktelen i fritidshuset stängdes av och ersattes med en luftvärmepump samtidigt som man drog ner värmen när man inte vistades i huset. Besparingen blev 7 000 kWh per år. Den sammanlagda effekten blev att man reducerade sin elförbrukning med mer än 50 %!

Låt oss fortsätta med ett exempel i lite större skala. I Västerås håller Mälarenergi på att skapa ett av världens största energilager. Gamla bergrum omfattande 300 000 kubikmeter, som en gång användes som beredskapslager för olja, byggs nu om till att kunna lagra varmvatten från stadens kraftvärmeverk.

Idag producerar Mälarenenergi i sitt kraftvärmeverk fjärrvärme och el parallellt året om. På somrarna blir det för mycket varmvatten från fjärrvärmen och den måste kylas ner och det drar en hel del el. På vintern måste man dra ner elproduktionen för att kunna producera tillräckligt med fjärrvärme.

I den nya anläggningen lagrar man upp varmvatten i bergrummen under sommaren och slipper kyla ner motsvarande mängd. Varmvattnet sparas sedan i den underjordiska termosen till vintern och man kan minska behovet av ny fjärrvärme och i stället upprätthålla en hög elproduktionen. Den lagrade värmen uppgår till cirka 13 GWh och räcker till att värma Västerås i ca tre veckor. Samtidigt slipper man att förbruka el på sommaren för att kyla ner varmvattnet och på vintern kan man i större utsträckning producera el i stället för fjärrvärme. Vi har inte fått tag på några siffror beträffade elen men det lär nog röra sig om en och annan MWh.

Med ovanstående exempel vill vi visa att människan är kreativ och skapar hela tiden nya lösningar. Under de senaste 40 åren har detta medfört att vi har legat på oförändrad elförbrukning och vi vågar formulera hypotesen att förbrukningen kommer att ligga kvar på samma nivå under lång tid framöver.

Några fakta talar för vår hypotes. Vi har idag redan ett elöverskott som uppgår till 28 TWh och inte minst genom lagring av el kommer vi i större omfattning att kunna använda oss av detta överskott. Energimyndigheten räknar därtill med att vi med olika tekniska åtgärder kan spara ca 22 TWh under de närmaste fem åren. Överskottet kan därmed öka till 50 TWh.

En sak talar för att elförbrukningen kommer att öka kraftigt. Vi tänker då på den elektrifiering av transporterna som kommer att ske framöver. Vi har bett Mats Larsson, en av våra läsare som under hela sitt yrkesliv har arbetat i bilindustrin, om att räkna på hur mycket elförbrukningen skulle öka om alla våra bilar i Sverige, privatbilar såväl som tunga fordon, under en natt skulle gå över till eldrift.  Med siffror från 2022 kommer han fram till att elförbrukningen skulle öka med ca 30 TWh per år.

Förutsatt att vi kan tillgodogöra oss drygt hälften av elöverskottet som uppgår till 50 TWh så kommer vi att klara det ökade behov av el som de elektrifierade transporterna kräver. Elbilarna har det ju dessutom motigt och vi är många som tvekar inför att köpa en elbil. Om vi trots allt väljer att gå över till elbilar så kommer övergången att ta 20 år och under tiden kan förutsättningarna ändras många gånger om.

Det ökade utbudet och den sannolikt minskande efterfrågan av el framöver tillsammans med nya metoder för ellagring gör att vi sannolikt kommer att ha låga och kanske till och med sjunkande elpriser under de kommande åren. Dock med tillfälliga avbrott med extremt höga priser när det varken vinden blåser eller solen skiner.

Till sist kanske reglerande myndigheter börjar förstå att grundbulten i marknadsekonomin är prissättningen. Idag har de allra flesta elförbrukare elavtal med bundna priser och elräkningen består ofta till en tredjedel av fasta avgifter. Vi vet ju att elförbrukningen kontinuerligt går upp och ner och priserna borde fullt ut, utan bindning och utan fast avgifter, följa efter.

Energimarknadsinspektionen har förstått att prisbildningen är viktig och har påbjudit att nätbolagen inför så kallade effekttariffer senast från och med den 1 januari 2027. Ellevio, som äger nät i Stockholm och i stora delar av övriga landet, inför redan 2025 dessa effekttariffer som innebär att elkunderna betalar en rörlig nätavgift på dagen beroende på hur stor effekt de tar i anspråk och halva denna avgift på natten. Samtidigt sänks den fasta avgiften. Sannolikt kommer det att gå upp ett och annat liljeholmens på det nya året.

Anta slutligen att dagens elpriser kommer att bestå eller sjunka framöver. Då tror vi att det blir svårt för en ansvarsfull regering att teckna avtal innehållande garantier enligt ovan med investerare och leverantörer avseende leverans av nya kärnkraftsreaktorer.

Skulle det efter några år visa sig att vi har fel beträffande utvecklingen på elmarknaden så kan vi alltid ta till kärnkraften men då i form av så kallade SMR (Small Modular Reactor) med lägre effekt men som kan levereras med kortare leveranstid. Vad gäller de finansiella riskerna så kan man därmed ta ett antal mindre steg i stället för jättekliv förenade med stora risker. Men om SMR får vi återkomma.

Återkoppling

Efter förra söndagens krönika, Hur exceptionellt är egentligen USA?, fick flera mejl med synpunkter.

Lars menade att man måste se till landets hela skuldsättning. Italien har ju en hög statskuld men italienarna själva är inte så skuldsatta. Hos oss är det tvärtom. Låg statsskuld men hög privat skuldsättning.

Matts har nyligen investerat i amerikanska fonder men är nu rädd för att den amerikanska börsen har nått vägs ände och att det är dags att sälja fonderna.

Björn är orolig för den amerikanska dollarn men menar att det finns gott hopp om börsen, så länge det finns gott om pengar.

Vill du lämna en kommentar? Klicka här.

24-12-29 Nr 52