Avgörande för vårt välstånd är hög produktivitet. Utvecklingen har varit makalös inte minst efter andra världskriget men frågan är om den kommer att fortsätta.
Rent teoretiskt är produktivitet ett enkelt begrepp. Det handlar om hur mycket vi producerar per tidsenhet och hur mycket vår produktion ökar per tidsenhet. Exempelvis produktionen av antalet enheter av en vara dividerat med antalet för ändamålet arbetande människor. I verkligheten är inte minst mätningen av produktivitet betydligt mer komplicerad. Frågan är vad som är produktion och vad som är tidsenhet.
Om det handlar om att till exempel tillverka pappersmassa så är produktionen ganska entydig, kanske. Det handlar om att mäta antalet ton massa per tidsenhet. Men redan här stöter vi på problem. Det är skillnad på olika typer av massa och olika kvaliteter.
Exempel på produktivitet
Ska vi sedan jämföra till exempel produktionen av Mercedesbilar med produktionen av bilar från VW så blir problemet ännu större. Sannolikt producerar VW fler bilar per bilarbetare än Mercedes. Men utifrån den jämförelsen kan man knappast hävda att bilarbetaren på VW är mer produktiv än bilarbetaren på Mercedes.
När vi sedan kommer in på tjänsteproduktion blir mätproblemen nästan oöverstigliga. Hur ska man mäta exempelvis produktionen av sjukvård och utbildning?
Går vi sedan över till tidsenhet så är det heller inte så entydigt. Exempelvis så arbetade varje arbetare och tjänsteman betydligt mer per år för femtio år sedan än nu. Att räkna med produktion per anställd blir då missvisande. Ett sätt att komma förbi detta problem är i stället att mäta produktionen per arbetad timme.
Trots mätproblemen så kan vi inte låta bli att intressera oss för produktiviteten. I själva verket är en hög produktivitet helt avgörande för vårt välstånd och vill vi ha högre välstånd så måste vi öka produktiviteten ytterligare. Flera krönikor framöver kommer att handla om produktivitet och vi börjar med ett exempel hämtat från verkligheten.
Produktivitet och pappersindustrin
Pappers- och massaindustrin är en grundbult i svensk ekonomi och dess utveckling har haft ett avgörande inflytande på vårt välstånd. Vi har intervjuat Bengt Hallberg. Han har hela sitt arbetsliv arbetat inom denna industri och när han gick i pension var han förbundssekreterare och vice ordförande i Pappersindustriarbetareförbundet. Nedanstående text grundar sig i huvudsak på uppgifter från Bengt.
Från 60-talet fram tills nu har pappers- och massaindustrin genomgått en extrem förändringsprocess. Från ett hundratal produktionsenheter på 60-talet producerar nu 38 enheter en betydligt större mängd papper och massa än tidigare.
Flera fabriker har således lagts ner vilket under 60- och 70-talet resulterade i mycket omfattande friställningar av personal. Produktionen har koncentrerats till ett färre antal större; massafabriker för avsalu, renodlade pappersfabriker eller integrerade enheter för produktion av både massa och papper.
Nu senast har SCA Östrand i Timrå investerat 7,8 miljarder kronor i Europas största massafabrik som producerar 900 000 ton massa per år. Likaså har Billerud investerat 7,6 miljarder kronor i Gruvön i en anläggning som producerar 550 000 ton kartong per år.
Omstruktureringarna har utöver uppenbara stordriftsfördelar påskyndats av den historiska övergången från sulfit- till sulfatmassa samt av nedläggningen av enheter för tidningspapper som ofta har ersatts av enheter för tillverkning av kartong. Den senare utvecklingen beror mycket på den ökande e-handeln och den ökande användningen av dryckesförpackningar i kartong. Parallellt pågår det en genomgripande digitalisering av hela industrin samt en större fokusering på högt kapacitetsutnyttjande och medarbetarnas kompetensnivå.
Var och en förstår ju att ovanstående utveckling har inneburit en kraftigt ökad produktivitet. Bengt förser oss med siffror som, trots mätproblemen, illustrerar händelseutvecklingen.
1961 sysselsatte pappers- och massaindustrin 48 000 arbetare och 8 000 tjänstemän. 2022 hade antalet arbetare minskar minskat till 11 500 och antalet tjänstemän till 7 500.
Under dessa dryga 60 år har massaproduktionen ökat från 6 till 12 miljoner ton och produktionen av papper från 2,3 till 8,5 miljoner ton.
Tala om produktivitetsutveckling! Bengt betonar att avgörande för industrins överlevnad är produktivitet i världsklass. Lägg därtill skogsindustrins höga och ökande förädlingsvärde vilket medför mycket stora inkomster för nationalhushållet.
Vi återkommer till produktivitet i flera krönikor framöver. Vi kommer att skriva om betydelsen av kreativ förstörelse, Solows paradox och förekomsten av zombies. Vi återkommer också beträffande en mycket intressant detalj i exemplet ovan: antalet arbetare har minskat med 75 % medan antalet tjänstemän är i stort sett oförändrat.
Noterat i veckan
Vi får kontinuerligt rapporter från läsarna om situationen på bostadsmarknaden. Vi har tidigare förstått att försäljningen av sommarhus på Österlen går mycket trögt och detsamma hör vi nu om attraktiva Boholmarna söder om Kalmar. Bostäder i Lund och Malmö är också svårsålda. Dock rapporterar en av våra läsare att lägenheter på Södermalm i Stockholm går som smör och ofta efter budgivning. Trots att utbudet har ökat kraftigt efter sommaren. Samtidigt hör vi nu att flera är oroliga för en annalkande lågkonjunktur.
Vill du lämna en kommentar? Klicka här.
24-09-29 Nr 39
n-a@thulin.se
Magnus@thulin.se
Intressant om pappersindustrin. Från min Södertäljetid minns jag att när jag började som ekonomidirektör i kommunen 1986 så tillverkade Scania 25 000 fordon om året. När jag slutade som stadsdirektör 2003 var volymen, om jag minns rätt, 140 000. Mycket tack vare ett nytt produktionssystem med stort ansvar på golvet. Toyotamodellen som Leif Östling kallar det. Lean säger andra.
I välfärdssektorn är effektivitet viktigare än produktivitet. En läkare som träffar fler patienter, men där de medicinska resultaten blir sämre är ju inget att sträva efter.