Dollarn, en orosanmälan

Den amerikanska dollarn är ryggraden i världsekonomin. Förtroendet för dollarn är en förutsättning för ordnade ekonomiska förhållanden världen över. Man kan på goda grunder tvivla på dollarns nuvarande ställning och skulle dollarn vackla så är det lätt att teckna ett skräckscenario. Vi reflekterar över de risker som föreligger.

Dollarns storhet kan man beskriva på flera olika sätt. USA är världens största ekonomi och har en BNP som uppgår till ca 25 % av världens totala ekonomi. En stor del av världshandeln sker i dollar. Dollarn är världens reservvaluta i den bemärkelse att stater håller dollartillgångar som reserv för oförutsedda händelser. Pensionärer, blivande och befintliga, sparare och andra investerare världen över innehar amerikanska tillgångar som prissätts i dollar. Den amerikanska aktiemarknaden utgör 63 % av det globala börsvärdet (privataaffarer.se).

Världens stater sparar liksom vi vanliga dödliga. Sparandet är ofta i form av utländska obligationer. Amerikanska statsobligationer är en viktig del i detta sparande och ingår i olika länders valutareserver. Många länder sparar på detta sätt men ger också samtidigt ut egna statsobligationer. I Sverige lånar vi av andra med hjälp av våra egna statsobligationer men sparar också i form av innehav av andra länders obligationer främst amerikanska statsobligationer.

Många länder både sparar och lånar samtidigt. Man kan säga att varje lands valutareserv innehållande bland annat amerikanska statsobligationer utgör en betryggande buffert för oförutsedda händelser. En annan anledning är att vi har så mycket pengar så de måste placeras någonstans. Den svenska valutareserven uppgår till drygt 440 miljarder kronor och är i huvudsak placerad i amerikanska statsobligationer (riksbanken.se).

Ett lands statsskuld är grovt förenklat summan av alla årliga skillnader mellan inkomster och utgifter, som om de inte är i balans, resulterar i överskott eller underskott (underförstått att de samlade underskotten är större än de samlade överskotten). I många länder bland annat i USA har det varit och är fortfarande ständigt återkommande underskott. De samlade underskotten bygger upp en ständigt växande statsskuld.

USA finansierar sina återkommande underskott och därmed växande statsskuld främst genom att sälja statsobligationer. USA:s totala statsskuld uppgår idag till drygt 35 000 miljarder dollar. Av dessa miljarder bedömer vi med hjälp av tillgänglig information (DI 230526) att utländska aktörer, främst offentliga och privata i Japan och Kina, har lånat ut 10 000 miljarder dollar. Lite tillspetsat kan man säga att japaner och kineser men även svenskar finansierar en del av amerikanernas höga levnadsstandard.

För att kunna greppa alla dessa miljarder underlättar det om man ställer statsskulden i relation till BNP. Beroende på hur man räknar cirkulerar det olika uppgifter på denna punkt. Dock kan man vara säker på att USA:s statsskuld är drygt 100 % av BNP, kanske 140 %. Den officiella statistiken säger att USA:s statsskuld i slutet av 2023 uppgick till 123 % av BNP (fiscaldata.treasury.gov).

Som jämförelse kan nämnas att den svenska statsskulden som då främst består av svenska statsobligationer uppgår till drygt 30 % av BNP, enligt den så kallade Maastrichtdefinitionen. Denna siffra ska nog kunna jämföras med 140 % i USA. Grekland ligger på 160 %, Italien på 140 % och Frankrike på 110 %. (Eurostat). Skuldligan leds av Japan på dryga 260 % (ui.se) men till Japans försvar ska sägas att deras statsskuld ägs främst av den egna centralbanken och andra inhemska aktörer.

Den amerikanska dollarn är liksom de flesta andra valutor en så kallad fiatvaluta vilket innebär att värdet är beroende av förtroendet för valutan och det utgivande landet. Förr i tiden kunde dollarn lösas in mot guld men den så kallade guldmyntfoten är avskaffad.

Långivarnas vilja att låna ut pengar är beroende av förtroendet för låntagaren. Den som ständigt ökar på sina lån riskerar att tappa i förtroende. Det amerikanska underskottet består och hela tiden ger man ut nya statsobligationer. Amerikanerna finansierar således i stor utsträckning sin levnadsstandard med lånade pengar. Frågan är hur länge detta kan fortgå. Många börjar tvivla.

Underskottet det fiskala året 2023-24 (okt- sept) beräknas till 1 600 miljarder dollar och kommer då att uppgå till 5,6 % av BNP. Vissa aktörer bedömer att underskottet blir ännu större. 5,6 % låter kanske inte så mycket men vi granskar lite närmare och blir förskräckta.

Vi studerar räkenskaperna för de första nio månaderna 2023-24 (fiscal.treasury.com) för den federala verksamheten dvs exklusive delstaternas verksamhet. Vi får följande siffror (miljarder dollar):

Detta resulterar i ett underskott som uppgår till 1 268 miljarder dollar eller 34 % av samtliga inkomster. Enbart räntekostnaden, i huvudsak ränta på statsskulden i form av utgivna statsobligationer, uppgår till 18 % av samtliga inkomster. För helåret räknar man med att underskottet blir 1 600 miljarder dollar.

Är detta förtroendeingivande. Knappast. Vilken bankman skulle låna ut pengar till ett företag med dylika siffror? Men nu är USA inte ett företag utan en stat som har beskattningsrätt och som kan låna obegränsat med pengar till sina utgifter. Så länge långivarna har förtroende för denna stat.

Inför valet i USA hör man inte någon oro för siffrorna. Snarare är det så att kandidaterna är beredda att elda på underskottet ännu mer. Förtroendet lär svikta. I det fall Trump vinner så har han dessutom lovat att införa tullar mot omvärlden och ta befälet över räntesättningen. Den som äger aktier har anledning att fundera över vad detta kommer att innebära för kurserna. Trump är rädd om börsen så det skulle inte förvåna om han backar.

Men är någon av kandidaterna beredd att göra något åt budgetunderskottet? Tveksamt. Man är nog beredd att göra avbön först när man ställs mot väggen. En svårighet blir att sälja nya obligationer och refinansiera de som går ut. Enbart under det kommande året måste obligationer till ett värde av 9 000 miljarder dollar refinansieras (FT 240829).

Man kan bara spekulera i vad som kan hända. Försäljningen av obligationer sker på återkommande auktioner. Sannolikt kommer det någon auktion där det blir svårt att få till avslut och enda lösningen blir att räntorna stiger och/eller Fed går in och stödköper obligationer. Det senare är klart inflationsdrivande eftersom penningmängden kommer att öka. Räkna med turbulens.

Alternativet är att ta tjuren vid hornen och höja skatterna och/eller sänka utgifterna men då kommer man sannolikt att framkalla en lågkonjunktur. Vilket väljer man? Vi hade dragit plåstret och satsat på det senare alternativet.

Dollarn intar dock en särställning som den dominerande reservvalutan. Varje land har behov av att bygga upp en valutareserv och då är det främst dollartillgångar som gäller. Man ska betänka att även euro, yen och pund fungerar som reservvalutor men har inte alls samma ställning som dollarn.

För den som vill gräva djupare i siffrorna rekommenderar vi https://www.usdebtclock.org

Vill du lämna en kommentar? Klicka här.

Vill du läsa kommentarerna på förra veckans krönika? Klicka här.

24-09-01 Nr 35

Nils-Åke Thulin

n-a@thulin.se

Magnus Thulin

Magnus@thulin.se