Hansakabeln och börsfall

Regeringen sa nej för en tid sedan till Hansakabeln och en del tycker att vi ska ha Sverigepriser på el och därmed fjärma oss från kontinenten. Vi utreder för att försöka skaffa oss en uppfattning. Och i slutet av krönikan kommenterar vi veckans kraftiga kursfall på världens börser.

Sverige är uppdelat i fyra elprisområden, SE1-SE4. SE1 längst upp i norr och SE4 längst ner i söder. SE1 och SE2 producerar ett överskott av el och SE3 och SE4 producerar ett underskott jämfört med förbrukningen. Varje dag sätts elpriset genom ett auktionsförfarande. Underskott och överskott utjämnas med hjälp av överföring via kablar och med hjälp av priset.

Vi samarbetar även med andra länder vilket innebär att elkablar går till Finland, Litauen, Polen, Tyskland och Danmark. Kablar går också landvägen till Norge och Finland. I kablarna flödar elen fram och tillbaka beroende på produktionsförhållandena och förbrukningen i de olika länderna.

När Tyskland slutade att köpa gas från Ryssland till sina elverk vände man sig i stället bland annat till Sverige och köpte el från oss. Ungefär samtidigt fick Frankrike problem med sin kärnkraft vilket gjorde att tyskarna inte kunde köpa el från Frankrike utan var tvungna att köpa ännu mer el från Sverige. Så länge kabeln mellan Sverige och Tyskland inte blev överbelastad så for priserna i södra Sverige i höjden.

Vi fick en debatt i Sverige som i många fall mynnade ut i att vi inte skulle försörja tyskarna med el. I stället förespråkades Sverigepriser i sann protektionistisk anda av vissa. Argumenten vässades med exempel på uteblivna företagsetableringar i Skåne beroende på begränsat utbud av el.

Dock glömde man bort att kabeln till Tyskland var bra att ha när vi under smällkalla vintrar importerade el från kontinenten.

Situationen i sommar är helt annorlunda. Billig sol- och vindel strömmar upp till Sverige från kontinenten vilket resulterar i att priserna på eftermiddagarna går ner mot noll. Se vår tidigare krönika Låga elpriser hägrar. När vi började skriva den här krönikan i söndags för en vecka sedan var spotpriset på el under eftermiddagen negativt över hela Sverige för att under en timme som lägst hamna på -57 öre per kWh.

Just förra söndagen var lite extrem men nu under sommaren har det inte varit ovanligt att elpriset har legat på 10 öre under eftermiddagen för att på kvällen stiga till uppåt 2 kronor.

Studerar vi sedan samma söndag hur elen strömmade i kablarna till och från utlandet kunde man konstatera att vi exporterade stora mängder el till Norge, Finland och Litauen och importerade stora mängder från Tyskland, Danmark och Polen. Produktionsförhållandena och förbrukningen styr överföringen till och från respektive land.

Under 2023 producerade vi 163 TWh el och förbrukade 135 TWh samtidigt som vi exporterade 35 TWh, främst till Finland, och importerade 7 TWh främst från Norge. Under året ökade importen med 19 % och exporten minskade med 9 %. (Energimyndigheten). Med hjälp av våra kablar till utlandet kan vi således bedriva en omfattande handel med omvärlden.

Det ska bli intressant och se hur handeln mellan länderna och priserna kommer att utveckla sig under det kommande vinterhalvåret. Kanske blir det då åter intressant att bygga ut med den så kallade Hansakabeln till Tyskland. Argumenten förblir starkare ju mer överföringarna sker till och från och inte enbart i en riktning.

Som frihandelsvänner så är vår utgångspunkt att handel främjar välstånd. Eftersom elproduktionen rent geografiskt är ojämnt fördelat så främjas handeln av att nödvändiga kablar finns. Det är mer effektivt att optimera ett större system än att optimera eller snarare suboptimera ett flertal mindre system. Låt oss studera lite mer ingående den befintliga kabeln till Tyskland och den eventuellt kommande kabeln.

Den befintliga kabeln till Tyskland, Baltic Cable, har en kapacitet om 600 MW motsvarande produktionen vid en mindre kärnkraftsreaktor. Via denna kabel sker Sveriges export till och import från Tyskland.

Under de senaste åren har Baltic Cable uppmärksammats för att den ofta bidrar till högre elpriser i södra Sverige eftersom prisnivån ofta är högre i Tyskland. När vi i stället importerar el från Tyskland, som under denna sommars eftermiddagar, sjunker priset i Sverige eftersom de kontinentala vind- och solelsproducenterna har problem med att bli av med sin el.

Kritik har också förekommit beroende på att nyetablerade företag i södra Sverige har haft svårt för att säkra sin elförsörjning beroende på exporten till Tyskland. Samtidigt har vi kalla vinterdagar varit glada för att kunna importera el från Tyskland.

Svenska kraftnät har bedömt att det finns behov av en ny kabel till Tyskland. Den så kallade Hansakabeln skulle få en kapacitet motsvarande 700 MW och skulle då möjliggöra en mer omfattande export och import av el mellan Sverige och Tyskland.

Hansakabeln skulle stärka integrationen på den europeiska elmarknaden, öka försörjningstryggheten och göra systemet mer robust och därmed mindre känsligt för störningar. Allt tycktes vara klappat och klart för byggstart då regeringen vek ner sig för att man befarade att ytterligare en kabel till Tyskland skulle höja priserna i södra Sverige.

Vi kan delvis köpa argumenten emot eftersom Tyskland inte har delat upp sig i elområden som vi i Sverige, Norge och Danmark har gjort. Rimligt hade varit att Tyskland hade haft ett elområde för norra Tyskland, som har mycket elproduktion, och ett elområde för södra Tyskland, som har stor elförbrukning. Om Tyskland gör på detta sätt så kommer priserna i norr att falla och därmed även priserna i södra Sverige men hur Tyskland kommer att göra vet vi inte.

Som frihandelsvänner tycker vi dock, trots Tysklands hittillsvarande hållning, att vi ännu mer ska öppna gränserna och därmed dra Hansakabeln. I det fall några elförbrukare i södra Sverige tidvis skulle prismässigt missgynnas så får vi väl kompensera dem. Med denna sommars låga elpriser så kanske det inte behöver bli aktuellt.

Genom frihandel så ökar effektiviteten i ekonomin. Suboptimeringen minskar. Förekomsten av brister och överskott kommer att minska. Störningar kan lättare pareras.

Sommarens låga elpriser gör att vind- och solelsproducenterna inte kan ta ut priser som täcker deras kostnader. Det skulle inte förvåna oss att med tanke på den pågående utbyggnaden av nya anläggningar i hela Europa så kommer vi att konstant att få elöverskott och därmed låga priser. Kanske negativa elpriser när vinden blåser och solen skiner. För oss konsumenter så kommer då fler kablar att vara en välsignelse. Lösningen för elproducenterna blir lagring av el men det får bli en annan krönika.

En fråga hänger dock kvar. Vi känner till företag i Malmö som vill bygga ut sin kapacitet men får obestämda svar från sin elleverantör beträffande utökade elleveranser. Lösningar på deras problem visar dock på behovet av ökad elproduktion.

Redan har man beslutat att göra Öresundsverket produktionsdugligt (450 MW) och lägga det i effektreserven. Med hjälp av nya kablar kan man ju också importera el. Men visst genom att inte dra nya kablar kan man ju öka det inhemska utbudet genom att förhindra export. Men då hemfaller man åt protektionism som historiskt inte har visat sig vara en särskilt framgångsrik inriktning.

Börsfall

I torsdags och fredags föll kurserna kraftigt på världens börser. Vi hör att många frågar sig om detta är inledningen på ett ännu kraftigare kursfall och samma fråga ställs i den internationella finanspressen. Vi uppfattar att riskerna nu är större än på länge: risk för lågkonjunktur, finansiella olyckor i spåren av den extrema kreditexpansionen och geopolitiska konflikter i Ukraina och Mellanöstern samt osäkerhet kring Taiwan. Historien visar att nedgången kan bli brutal.

Själva har vi sedan länge minimerat våra risker. Senior har med undantag för en mindre aktieportfölj likvida medel och påverkbara pensionsförsäkringar placerade i kort obligationer och på bankkonto. Junior ändrade i torsdags sina pensionsförsäkringar och likvida medel till att placeras på liknande sätt.

Economist spetsar till frågan när de uppmärksammar att samtidigt som världens aktiebörser faller så faller även priset på guld vilket det vid dylika tillfällen i stället brukar stiga. Som en förklaring lanserar Economist den sannolikt välgrundade hypotesen att investerare tvingas att sälja guld för att täcka förluster på aktiemarknaden. Hick!

Vi avvaktar med vidare kommentarer och ser vad som händer i den kommande veckan.

Vill du lämna en kommentar? Klicka här.

Vill du läsa kommentarerna till förra veckans krönika? Klicka här.

24-08-04 Nr 31