Vem står för förlusterna?

Vi är mer skuldsatta än någonsin och därmed har riskerna för förluster ökat kraftigt. Vi försöker förstå vilka som får ta förlusterna. Är det bankerna eller någon annan? På slutet i den här krönikan kan du också läsa om varför vi har köpt AcadeMedia och Freja.

Den globala upplåningen uppgår idag till mer än 300 000 miljarder dollar eller till drygt 300 % av den globala BNP:n. Under de senaste tio åren har den globala upplåningen ökat med ca 50 %. Det är främst i USA, Frankrike och Tyskland som lånen har ökat. (reuters.com, 24-02-21).

Vilka är det då som lånar ut alla dessa pengar? Jo, det är traditionella banker, de så kallade skuggbankerna och andra investerare med överskottslikviditet. Men vilka finns bakom dessa? Jo, i många fall spararna, pensionärerna och alltför ofta skattebetalarna. De senare inte minst när förlusterna ska betalas.

Vi börjar med de traditionella bankerna och återkommer till skuggbankerna i nästa krönika.

Med traditionella banker menar vi banker som finansierar sig främst genom att ett stort antal privatpersoner och företag sätter in pengar i banken. Bankerna lånar också upp pengar i form av obligationer eller i form av krediter upptagna på den globala finansmarknaden. Verksamheten går sedan ut på att låna ut pengar till privatpersoner och företag men även till stater och kommuner. Dylika banker har en licens från myndigheterna som kallas oktroj. Med oktrojen följer också att man måste underkasta sig regleringar främst beträffande kreditgivningen.

Man hör ofta att våra svenska banker är välkonsoliderade och därmed ska kunna stå emot finansiella påfrestningar. Vi förenklar och visar nedan en sammanfattning av de fyra stora bankernas balansräkningar 23-12-31 (siffrorna avser miljarder kronor, Nordea redovisar i euro och vi har använt kursen 11,50 för att omvandla till kronor).

---

	SHB	SEB	SWEDBANK	NORDEA
Tillgångar
Likvida medel	476	312	252	582
Utlåning	2 292	2 185	1 930	3 966
Övr  tillgångar	770	1 111	674	2 176
	3 538	3 608	2 856	6 724
Skulder och Eget kapital
Inlåning	1 298	1 612	1 234	2 416
Obligationer och övr skulder	2 035	1 774	1 423	3 949
Eget kapital	205	222	199	359
	3 538	3 608	2 856	6 724

---

Beroende på att vi inte har tillgång till alla definitioner kan den initierade nog ifrågasätta fördelningen av beloppen mellan olika rader ovan men eventuella skillnader är relativt marginella.

Slående är hur lika de fyra bankernas balansräkningar är och hur lite eget kapital de har för sin verksamhet. Soliditeten, som vi definierar som kvoten mellan eget kapital och samtliga tillgångar, ligger på låga 5,3 – 7 %. För ett välkonsoliderat industriföretag är 30 % inte ovanligt. Men med banker är det annorlunda. För att kunna förse företag, stater, kommuner och privatpersoner med krediter måste bankerna ta risker med sämre soliditet.

Historien visar ett flertal exempel på hur banker har gått i konkurs eller som under de senare åren har räddats av berörda länders centralbanker. Ofta har stora kreditförluster och därefter följande bankrusningar varit orsakerna. Olika räddningsaktioner har dessutom gjort investerarna djärvare. Vinsterna tar jag men skattebetalarna tar förlusterna har blivit en ledstjärna för många investerare. Jämför exempelvis med de mycket omfattande kreditgarantier som staten har ställt ut till satsningarna i norr.

Världens länder har stegvis infört allt tuffare krav på att bankerna ska bygga upp kapitalbuffertar. Samtidigt har man infört insättargarantier som i Sverige uppgår till drygt en miljon kronor per insättare. Därmed avser man att förhindra att banker kommer på obestånd och att insättarna rusar till banken för att ta ut sina pengar.

I USA blev reglerna dock mindre restriktiva för banker med tillgångar under 250 miljarder dollar och ännu mindre restriktiva för dem under 100 miljarder dollar (forbes.com 23-03-12). Kollapserna i Silicon Valley Bank och Signature Bank för en tid sedan är sannolikt en konsekvens av denna mindre restriktiva reglering.

Reglerna för de mindre bankerna innebär bland annat att man inte är tvungen att ta upp sina innehav av statsobligationer till sitt marknadsvärde som med högre räntor hade fallit i värde. I Silicon Valley Banks fall innebar det att insättarna tog ut sina pengar när de förstod att det fanns hål i balansräkningen och därmed var bankrusningen ett faktum. I sammanhanget kan observeras att fastighetsföretagen i USA, som brottas med stora vakanser, ofta har finansierat sig i dessa mindre banker. Så vi kan nog räkna med fler banker på obestånd i USA.

Credit Suisse visar även att de tuffare regleringarna ibland inte biter ens på stora banker. Banken kom på obestånd förra året bland annat efter misslyckade investeringar i en amerikansk hedgefond. Den schweiziska regeringen blev tvungen att träda in och räddade situationen genom att tvinga fram ett samgående med Union Bank of Switzerland.

De stora bankerna världen över upplever att riskerna har ökat och nya tuffare regleringar ”the Basel III Endgame” har utarbetats. Federal Reserve överväger nu att införa dessa regler som innebär ännu högre krav på kapitalbuffertar.

Även om de svenska bankerna är välkonsoliderade så är det inte säkert att de är immuna mot störningar. Sannolikt ligger finansjonglörerna steget före och har engagerat de mer smarta hjärnorna. Lek med tanken att kreditförlusterna uppgår till 5 %. Då är det egna kapitalet i de svenska bankerna så gott som halverat.

Risken är då stor att insättarna börjar ta ut sina besparingar.

Vi påminner om att under fastighetskrisen under 1990-talet (DI 23-05-26) uppgick Nordbankens kreditförluster till 7 % av utlåningen. Motsvarande siffra för Handelsbanken och SEB var 3 %.

Man kan även tro att de pågående räntesänkningarna gör oss mindre känsliga för bankkriser. Vi vill då påminna om att Lehman gick i konkurs den 15 september 2008 trots att Feds styrränta då sänkts med 3 % från drygt 5 % under loppet av det år som hade gått. Och idag har Fed ännu inte påbörjat sina sannolikt kommande räntesänkningar.

Trots allt bedöms de svenska bankerna med sina kapitalbuffertar vara välkonsoliderade och därmed kunna stå emot störningar på finansmarknaderna. Och skulle det gå riktigt illa så finns ju skattebetalarna i bakgrunden som med sin låga offentliga skuldsättning kan ta förlusterna. Värre är det nog med de mindre bankerna i USA. Här kommer vi nog att få se obehagliga överraskningar. Och där blir det ytterst de amerikanska skattebetalarna med sin höga belåning, både offentligt och privat, som får ta förlusterna.

Ännu värre är det med skuggbankerna men dem återkommer vi till i nästa krönika. Så till slut några ord om våra egna aktieaffärer.

Vi äger redan aktier i BioArctic, Essity och Invisio och i veckan har vi köpt Freja och AcadeMedia. Vår bedömning är att dessa bolag inte i första hand är beroende av det allmänna börsklimatet utan mer av företagsspecifika faktor.

Freja tror vi står inför ett internationellt genombrott med sina lösningar för e-legitimation. De kommer sannolikt att ha stor draghjälp av att alla medborgare inom EU ska erbjudas en digital ID-plånbok senast 2025.

AcadeMedia har länge varit kraftigt undervärderade beroende på den politiska risken med friskolor i Sverige. Vuxenutbildningen och den internationella verksamheten har ökat och utgör nu 40 % och därmed bedömer vi att den politiska risken har minskat. En trigger i närtid kan bli att insiders i bolaget köper på sig aktier. Ett uppköp ska nog inte heller uteslutas. Akelius kanske gör ett nytt försök.

Vill du lämna en kommentar? Klicka här.

24-07-21 Nr 29