Hon var brittisk premiärminister i enbart 45 dagar men genomförde ett fullskaleexperiment som skapade insikter som är av stort värde för eftervärlden. Experimentet visade att i en känslig finansiell situation kan en kraftig underbalansering av statsbudgeten framkalla en finanskris. Snart får vi se om beslutsfattarna i Frankrike har tagit till sig denna nya kunskap.
Vi rekapitulerar vad som hände. I september 2022 tillträdde Liz Truss som brittisk premiärminister. Den brittiska statsskulden uppgick till ca 100 % av BNP och budgetunderskottet till nästan 9 %. Löftet till väljarna var att sänka skatterna.
Samtidigt hade flera brittiska pensionsfonder börjat få problem. De hade placerat mycket av sina pengar i ”säkra” brittiska statsobligationer som under lågränteåren gav så dålig avkastning att fonderna fick svårt att leva upp till sina pensionslöften.
Smarta och arvodeshungriga konsulter gav nu rådet till mindre smarta pensionsförvaltare att belåna sina ”säkra” statsobligationer till låg ränta och köpa ännu fler obligationer som gav lite högre ränta och även belåna dessa nya obligationer …. I stället för alla dessa obligationer och lån så medverkade konsulterna till att skapa derivatinstrument som i realiteten innebar samma sak plus att man kunder dra lånekarusellen några steg till. Hävstången blev rejäl och blivande pensionärer kunde känna sig trygga. Trodde man.
När räntorna börja stiga så sjönk kurserna på befintliga statsobligationer. De finansiärer som hade givit ut derivatinstrumenten hörde av sig till pensionsfonderna och ville ha bättre säkerhet vilket tvingade fram försäljning av obligationer vars kurser nu sjönk ännu mer.
Samtidigt hade Liz Truss föreslagit skattesänkningar och ännu större budgetunderskott. Spänningen steg på finansmarknaderna. Statsobligationer sjönk ytterligare och drog med sig pundet neråt. Världens blickar riktades mot London och den finansiella stormen höll på att övergå i orkan. En global finanskris lurade runt hörnet.
Bank of England räddade situationen och stödköpte obligationer och pund en masse samtidigt som Liz Truss drog tillbaka sina skattesänkningar och blev tvungen att avgå. Därmed kunde britterna och världen i övrigt återgå till sina vanliga bekymmer.
Liz Truss har hånats i efterhand men vi borde egentligen tacka henne för det experiment hon då genomförde. Hon visade att om man i en känslig finansiell situation genomför stora skattesänkningar så kan man framkalla en finanskris. En ny kunskap som nästan borde vara värd nobelpriset i ekonomi. Men inte får hon någon uppskattning och i veckan förlorade hon sin plats i parlamentet.
Idag avgörs det franska valet. Både den yttersta högern och den förenade vänstern har föreslagit omfattande skattesänkningar. Detta i ett läge då den franska statskulden uppgår till 112 % av BNP och budgetunderskottet till 6 %. Således en snarlik situation som i Storbritannien 2022. Kanske är den franska situationen än värre eftersom deras statsskuld har relativt kort löptid och till hälften ägs av utländska investerare.
Redan har marknaderna reagerat och handlat ner franska statsobligationer så att den så kallade spreaden på franska obligationer med 10 års löptid kontra motsvarande tyska har gått upp till 0,6 %. Fransmännen får därmed betala 0,6 % mer på sina tioåriga lån än vad tyskarna får göra.
I det fall en ny fransk regering lägger fram förslag på omfattande skattesänkningar skulle man kunna få en utveckling som liknar den brittiska.
Vi vet inte hur det ligger till med franska pensionsfonder och deras innehav av statsobligationer men skattesänkningar skulle antagligen innebära att kreditvärderingsinstituten ger franska statsobligationer ett sämre kreditbetyg. Därmed måste vissa investerare, som enbart får inneha obligationer med bästa kreditbetyg, sälja sina franska obligationer. Kurserna faller och karusellen är i gång. Till skillnad från Storbritannien har Frankrike inte någon centralbank som kan träda in.
Ska situationen räddas så måste nu ECB, Europeiska Centralbanken, börja stödköpa franska statsobligationer. Vi föreställer oss att beslutsprocessen inom ECB inte blir enkel. Vill alla europeiska länder verkligen vara med och rädda en fransk regering? En regering som kanske leds av Nationell Samling eller av den förenade vänstern.
Den tyske finansministern har redan uttalat sin tveksamhet till att ECB ska intervenera medan den italienske centralbankschefen har intagit motsatt hållning. Vi kan föreställa oss att euron kommer att bli utsatt för konvulsioner. Risken är stor att andra länder till exempel Italien kommer att drabbas och att även italienska statsobligationer blir utsatta för säljtryck.
Dock tror vi inte att ovanstående franska scenario är särskilt sannolikt. Liz Truss har ju visat att det kan sluta med en förskräckelse. Sannolikt kommer en ny fransk regering att moderera sina ambitioner att sänka skatterna.
I stället för att göra en Liz Truss gör fransmännen kanske en Georgia Meloni. Två dagar efter att Liz Truss hade avgått som brittisk premiärminister i oktober 2022 tillträdde Meloni som italiensk premiärminister. Många befarade då att Italien med tanke på vad Meloni hade lovat skulle hamna i en finansiell kris liknande den brittiska men i själva verket intog hon en moderat hållning och krisen uteblev.
Något mycket värre växer dock fram andra sidan Atlanten. Donald Trump har stora skattesänkningar på sitt program och USA:s statsskuld och budgetunderskott är i nivå med Storbritanniens och Frankrikes. Mycket vatten kommer dock att rinna under broarna fram till den 5 november.
Vill du lämna en kommentar? Klicka här.
24-07-06 Nr 27
n-a@thulin.se
Magnus@thulin.se
Tack för en mycket informativ, intressant och aktuell artikel. Vi lever i en (för) spännande tid.
Visst är det så men jag hade gärna avstått från lite spänning. Ikväll får vi se hur det går i Frankrike.
N-Å
Hur vore det med en balanserad budget dvs inget underskott, eventuellt överskott går till att amortera statsskulden så att den blir 0.
Det vill säga som sund privatekonomi.
Klokt förslag. Sverige, Norge och Schweiz följer nästan detta upplägg. Kritikerna menar dock att nödvändiga investeringar i infrastruktur då inte blir gjorda. Jag menar att även om vi har en låg statsskuld så är medborgarna och företagen mer skuldsatta. Privata skulder kan bli statliga sådana. Jag tänker bland annat på statliga garantier till satsningarna i Norrland.
Bäst med låga skulder både offentligt och privat./ Nils-Åke