Redan 2019 gick vi ur börsen inför risken av ett finansiellt sammanbrott likt Lehmankraschen eller ännu värre. Varför har vi haft fel frågade Björn Björnsson, en av våra läsare tillika en återkommande inspiratör.
Att utvärdera sig själv blir ju per definition subjektivt men vi gör så ändå. För att ge en bakgrund går vi lite längre tillbaka i tiden.
Under 1999 kände vi med alla sinnen att något höll på att gå fel. Vi var rädda om de pengar vi lyckats spara ihop och sålde av hela vår börsportfölj i augusti samma år. Under den då kommande hösten och fram till mars år 2000 steg den svenska börsen med 80 %. Det talades om en ny ekonomi, det gällde att bränna pengar så fort som möjligt och företagsledare klädde sig i ishockeydress eller kortbyxor. Det var inte så kul för oss men sedan när IT-kraschen slog till med full kraft kände vi oss nöjda med de pengar vi hade tjänat under uppgången i slutet av 90-talet och som vi inte förlorat i IT-kraschen.
Åren gick, vi byggde upp en ny börsportfölj och vi närmade oss 2007. Senior var i USA och förstod att många där var oroliga för hur det skulle gå med bostadspriserna. Den amerikanska storbanken Bear Sterns vacklade och brittiska Northern Rock blev utsatt för en bankrusning. För oss var det uppenbart att snart kunde det ta hus i h-e. Vi avvecklade hela vår börsportfölj under sommar 2007. Det sannolikt bästa beslut vi någonsin tagit i våra börsaffärer. Efter goda vinster under de tidigare 3-4 åren sålde vi nu nästan på topp. Därefter gick det bara utför på börsen och nedgången kulminerade med Lehmankraschen under hösten 2008.
Åren gick och vi byggde upp en ny börsportfölj och i slutet av 2019 kände vi att det återigen var dags för en rejäl sättning på börsen. Vi kände oss ganska nöjda med vår förmåga att förutse börsens vändpunkter.
Flera tecken 2019 tydde på att börsen stod på topp.
Buffett-indikatorn, som jämför marknadsvärdet på samtliga börsnoterade amerikanska aktier med amerikansk BNP, uppgick till 150 % och lyste därmed rött. Det långsiktiga medelvärdet ligger strax under 100 %.
Yieldkurvan, som anger skuldens löptid på x-axeln och skuldräntesatsen på y-axeln, blinkade gult. Lutning på kurvan gick från att vara positiv till att närma sig noll för att därefter antagligen bli negativ. Det vill säga de långa räntorna riskerade att bli lägre än de korta. En negativ yieldkurva har historiskt i regel förebådat en lågkonjunktur och fallande börskurser.
Bolagsvärderingarna på amerikanska bolag låg högt men inte högra än PE på ca 25. Schiller CAPE, som jämför marknadsvärdet på samtliga amerikanska börsnoterade aktier med de inflationsjusterade vinsterna under de senaste tio åren, började dock närma sig 45 vilket historiskt var mycket högt. Bolags-värderingarna lyste därmed ihållande gult för att kanske slå om till rött.
De amerikanska räntorna hade toppat på 2,5 %, vilket med den tidens mått var högt, och hade nu börjat sänkas. Ett tydligt tecken på en kommande börsnedgång vilket vi har visat i en tidigare krönika. Se FED styr den svenska börsen. Räntorna lyste således rött. Man kan initialt uppfatta räntesänkningar som något positivt och börsen stiger men efterhand förstår man att räntesänkningar är ett tecken på en försvagad ekonomi och som ett resultat så faller börsen.
Penningmängden världen över hade ökat kraftigt och visade inte några tecken på att minska och lyste därmed grönt. Denna indikator pekade således inte på någon börsnedgång och medverkade säkert till att börskurserna inte gick ner.
Bilden var således något splittrad men vi tyckte dock att riskerna var för stora och vi sålde av hela vår börsportfölj.
Sedan fick vi pandemin och i början av 2020 sjönk den svenska börsen med 30 %. Även om vi inte hade förutsett någon pandemi så kände vi oss rätt så nöjda med att vi hade sålt av vår portfölj. Visserligen av en annan anledning men ändå.
Därefter kan vi dock förebrå oss för att inte ha varit tillräckligt förutseende i vår analys. Världens regeringar och centralbanker satte i gång en mycket kraftig ökning av penningmängden. Regeringarna skickade ut helikopterpengar i ekonomin, införde elstöd, beviljade skatteanstånd, betalade permitteringslöner, höll företagen under armarna etcetera. Världens centralbanker sänkte räntorna för att stimulera bankernas utlåning samtidigt som de köpte obligationer med nytryckta pengar. Hela världsekonomin flödade över med likvida medel som sökte någon placering.
Vi och många andra var chockade över hur pandemin skulle sluta. Men gamla börsrävar förstod vad som komma skulle. Kraftigt ökad penningmängd resulterar i börsuppgång. Den svenska börsen, OMX SPI, steg med 75 % från sitt bottenläge 2020 och eller med nästan 30 % sedan slutet av 2019.
Läsarna får bedöma vår förmåga att bedöma kursutvecklingen. Det har ju varit ömsom vin och ömsom vatten genom åren. De stora förlusterna har vi undvikit men vi har inte kammat hem de stora vinsterna när börsen lagt in överväxeln. Man kan väl säga att vi har fått betala för ett mer begränsat risktagande. Mot denna bakgrund vågar vi nu oss på att uttala oss om dagsläget. Låt oss återigen studera de olika variablerna som kan ge oss vägledning.
Både yieldkurvan, som nu är negativ, och Buffett-indikatorn, som nu ligger på 166 %, lyser ihållande rött.
Bolagsvärderingarna på amerikanska S&P 500 ligger på ett PE-tal uppgående till 23, baserat på de senaste 12 månaderna. Högt men inte avskräckande högt. Men skulle vinsterna avta så föreligger det en risk för att PE-talen stiger för högt.
Schiller CAPE lyser dock rött och står idag i 33 vilket är betydligt högre än det historiska medelvärdet och har enbart överträffats av IT-kraschen då värderingen nästan nådde 45.
Fallande räntor har ju historiskt visat sig förebåda börsfall och alla förefaller var eniga om att räntorna kommer att falla framöver. Därmed uppfattar vi att denna variabel håller på att slå om till rött. Det hindrar dock inte att börsen tar glädjeskutt när beslutsfattarna talar om att räntorna kommer att sänkas redan i vår. Historien visar dock på motsatsen.
Trots denna ganska oroande bild så förefaller det inte helt osannolikt att börsen fortsätter uppåt den närmaste tiden. Många tycker att marknaderna fortfarande badar i pengar och det talar för en fortsatt uppgång. Det är således fortfarande penningmängden som spökar. Under pandemin (2020-22) ökade den amerikanska penningmängden mätt som M2 från ca 15 000 miljarder dollar till nästan 22 000 miljarder dollar och sedan toppen har den minskat till ca 21 000 miljarder dollar (tradingeconomics.com).
Vi uppehåller oss lite extra kring penningmängden eftersom den kanske är avgörande för börsutvecklingen. Vi konstaterade ovan att penningmängden i USA under pandemiåren fram tills nu hade ökat med 6 000 miljarder dollar. Dock ska man inte förledas och tro att penningmängden är 6 000 miljarder ”för stor”. Inflationen har varit nästan 20 % under de här åren och den amerikanska reala BNP:n har sammantaget ökat med nästan 8 % under samma tid. Håller vi oss till klassisk penningteori (se Inflation, del 4) måste vi räkna upp penningmängden i början av pandemin till ca 19 500 miljarder idag. Därmed blir penningmängden enbart 1 500 miljarder dollar ”för stor” vilket ungefär kan jämföras med halva Microsofts börsvärde.
Ett annat sätt att se på samma sak är att jämföra nominell BNP 2019 med nominell BNP 2023. Skillnaden består då av inflation och real förändring av BNP. (Överkurs: vi utgår från att penningmängdens omsättnings-hastighet är konstant.). Med denna beräkning kommer vi fram till att penningmängden inte är ”för stor” utan är väl anpassad till dagens ekonomi.
Samtidigt läser vi om att private equity firmor, pensionsfonder, skuggbanker och andra investerare har mycket ”torr krut” och bankernas inlåningskonton och penningsmarknadsfonder svämmar över med pengar. Och det är inte svårt att finansiera och få statlig borgen för stora spektakulära industriprojekt särskilt om de genomgått en rejäl greenwashing. Detta tyder på att vi har en ”för stor” penningmängd och rusiga beslutsfattare fortfarande har ett visst spelutrymme.
Visst kan man ha invändningar beträffande ovanstående resonemang men vi tror att vi inte är så långt ifrån sanningen och kanske kan en något ”för stor” penningmängd ge börskurserna ytterligare en skjuts uppåt.
Vår slutsats blir att även om utsikterna på kort inte är så mörka på börsen så håller vi oss i skinnet. En svart svan kan närsomhelst landa och efter uppgång brukar det komma nedgång. Under tiden förbereder vi oss med våra favoriter och rookies.
Noterat i veckan
Så är det åter dags för en schweizisk bank att utmärka sig. Julius Bär, en av de större schweiziska förmögenhetsförvaltarna, skriver nu av en kredit uppgående till 606 miljoner SFr (1 SFr = 12 SEK) avseende Signa Group, ett stort österrikiskt fastighetsbolag som är kantat av korruptionsskandaler och som nu är på obestånd. Signa hade en värdering uppgående till 27 miljarder euro och man kan anta att belåningsgraden var avsevärd. (NZZ 240201). Är Julius Bärs skuldavskrivning månne bara toppen av ett isberg? Credit Suisse kanske får en efterföljare. Vi får räkna med konvulsioner.
Vi är noggranna med att kontrollera fakta men vi måste nu erkänna ett förbiseende. I vår förra krönika påstod vi att stormen Gudrun inträffade 2007. Christian, en av våra läsare, påtalade att detta var fel. Rätt är att Gudrun inträffade 2005 och följdes av Per 2007.
Vill du lämna en kommentar? Klicka här.
Vi fick flera intressanta kommentarer på vår förra krönika. Tryck här för att läsa dem.
24-02-11 Nr 6
n-a@thulin.se
Magnus@thulin.se
Tack för en intressant genomgång
Sten
Hej Sten,
Tack för uppskattningen. Ja, vi borde ha gjort som du; inte gått ur börsen helt och hållet. Men läget just nu känns mycket osäkert.
Nils-Åke
Hej Marketz,
Stort tack för era analyser och reflektioner de är både intressanta och lärorika. Rätt eller fel, det viktiga är kanske ändå att man tar sig tiden att sitta ned och reflektera. Sedan kanske inte slutsatsen alltid blir den maximalt optimala men att inte tänka alls och inte ens försöka planera, då blir det Lotto-spel vilket endast för en försvinnande liten del kan bli helt rätt.
För egen del har jag genom åren varit helt fel ute för det mesta eller snarare för sent ute. Över tid har det i det stora hela gått hyfsat bra ändå, men visst kunde det gått mycket bättre. Jag minns på våren 2020, när börsen rasat med 25-30 procent, att jag över frukostbordet sa till min fru att vi kanske skulle ösa in en del av våra likvida besparingar i något stabilt företag. För visst var både hon och jag övertygade om att när dammet väl lagt sig så har börsen garanterat återhämtat sig. Så blev det, men inte fick vi ”tummen ur” trots vår korrekta simpla analys. Samma sak gällde när SEB i början av 90-talet under en period var en ”frimärksaktie”. Det gäller som sagt att våga fatta beslut och kliva på tåget. Utan att regelbundet reflektera över sitt varande och görande så blir det lätt bara prat och man blir kvar på perrongen. Det absolut viktigaste i er sammanfattning är ju ändå att de stora förlusterna har ni därmed klarat er undan. Har sedan avkastningen över tid ändå varit ok, grattis!
Det jag kan ha synpunkter emot i större delen av alla analyser som görs är att vi tittar väldigt mycket på de stora ekonomierna. Självklart har det stor betydelse vad som händer i USA och värdet på dollarn och euron har omgående effekt på vår krona. Det jag dock kan tycka vi glömmer bort ibland är att den amerikanska ekonomin är så ofantligt mycket större och komplexare än vår och tål därmed också större påfrestningar och obalanser. Jag tror tex relativt sett att en ”för stor” penningmängd i Sverige är betydligt farligare och får långt mycket större effekter för oss än samma situation i USA. Därför bör vi titta mer på vad som händer och hur det ser ut i vårt närområde, tex Danmark, Holland kanske Polen m.fl. Hur ser det ut där, vad gör de?
Jag har alltid försökt hålla koll på penningmängden eftersom jag är av uppfattningen att det är den som de facto styr inflation och räntor. Penningmängden påverkas dessutom av såväl finans- som penningpolitiken. Finns det gott om pengar i systemet så leder det nästan alltid för att inte säga alltid till en stor förmögenhetsinflation. Det har visat sig empiriskt genom åren, gång efter annan och alltid har kommit surt efter. Att som under pandemin ösa ut pengar i ett system med en ränta nära 0 och dessutom ha en Riksbank som på marknaden köper vanliga företagsobligationer är direkt oansvarigt om man inte samtidigt har foten på bromsen, dvs ”ränteknappen”
Alltså, håll koll på penningmängden och kolla mer på vad som händer i vårt närområde.
Den svarta svanen som ni pratar om har jag funderat mycket över vad det kan vara. Donald Trump är ingen svart svan har Nils-Åke tidigare sagt men ”fan tro’t sa Rälling”. Han kan skapa mycket oreda och Europa är just nu inte betjänt av oreda utan snarare samsyn, tillit och sammanhållning. Vad händer om den ryska gränsen plötsligt går vid Polen? Hur starka att så emot är då Ungern, Moldavien och Rumänien? Att lämna Ukraina åt sitt öde, kan det vara en svart svan?
Hej Christian,
Alltid lika intressant att läsa dina kommentarer inte minst beroende på dina egna erfarenheter av fastighetsmarknaden.
Ja, vi står på perrongen med våra favoriter och rookies i bagaget. Dock blev vi lockade när en av våra läsare kammade hem storkovan i veckan när han tog en position i Hexatronics dagen före rapporten för Q4. + 34 % dagen efter. I den här veckan kanske uppenbarar sig en sådan möjlighet till i ett annat bolag. Vi får se om vi är tillräckligt modiga. Annars är korta affärer inte riktigt vår stil.
Ja, penningmängden har stor betydelse för det allmänna börsklimatet. Vi jobbar just nu med nästa krönika som kommer att handla mycket om just detta tema.
N-Å
Hej igen,
Det där med andra länder var ett intressant uppslag. Vi funderar på en jämförelse mellan Sverige och Danmark, inte minst därför att Danmark band sin krona till euron för länge sedan. Polen är också intressant. Vore intressant att studera hur framgångsrika de varit. Och Ryssland är superintressant. Landets ekonomi är i nivå med Skandinaviens och har dom verkligen ekonomiska förutsättningar för att driva det krig de bedriver. Vi tvivlar.
Och några ord om svarta svanar. Trump var en svart svan när han blev president förra gången. Det osannolika inträffade och det fick stora konsekvenser. Skulle han vinna igen så får det stora konsekvenser men att han blir president är ju trots allt ganska sannolikt. Nej, en svart svan är helt osannolik och oförutsedd. Per definition kan vi inte föreställa oss hur den kommer att se ut. Vi får ställa in oss på överraskningar.
N-Å
Hej o tack för dagens läsning!
Egna kommentarer
– de flesta har underskatta penningmängdens effekter
– gör det bara inte för komplicerat!
– viktigaste faktorn tror jag var den negativa långa räntan
– plus att Riksbanken köpte företagsobligationer i mkt stor skala
– samt ”investor sentiment”
Ha en fortsatt fin helg!
Björn
Hej Björn,
Tack för dina synpunkter. Javisst, penningmängden förtjänar stor uppmärksamhet. Vi återkommer på temat i den kommande krönikan.
”Investor sentiment” som du uppmärksammar har sannolikt också en stor betydelse. Detta förtjänar en särskild krönika. Vi läser på och återkommer. Vi har ju en del intressanta beteendeekonomer i Sverige och man kan nog hämta inspiration hos de gamla grekerna. Theo, en av våra läsare, vet nog besked på den senare punkten.
N-Å
Hej!
Tack för söndagens Marketz. Det var mycket intressant att läsa din aktiestrategi. Jag har handlat på helt motsatt sätt.
Jag konstaterade ganska tidigt att jag är för sen både att sälja och köpa i konjunktursvängarna för att det ska var meningsfullt att försöka parera. När det gäller fonder har jag försökt lite, men det har inte varit särskilt framgångsrikt. Därför har jag försökt att köpa aktier, som jag tror att jag vill äga om 5 år. Med åren har jag allt mer börjat tro att basen för ett sparande av mitt slag ska ligga med en stor andel i investmentbolag.
Jag har också försökt att köpa på returer. Det har inneburit att jag försökt att vänta ut ett tillfälle i en uppåtgående trend, men där aktien fallit tre dagar i följd. Det här med att köpa på returer har jag inte kunnat följa fullt ut, men det har varit ganska bra att försöka.
Så som aktiemarknaden har utvecklats de senaste 25 åren har den här strategin inneburit att jag har hängt med i nedgångar, men märkligt nog har aktiemarknaden repat sig förvånansvärt fort, så det har gått bra sett i ett längre perspektiv. Om jag skulle försöka parera konjunkturen skulle det inte gå bra.
Lennart Rydberg
Hej Lennart,
Din strategi har visat sig vara klok. Det skulle vara intressant att jämföra strategierna. Sannolikheten är nog stor att du vinner men jag tror att vi kommer inte så långt efter. Men detta är historia. Frågan är nu vad som gäller framöver. För den som är i början av sin karriär skulle jag rekommendera din strategi men jag är inte så säker på vilken strategi som är bäst när man kommer upp i pensionsåldern.
N-Å
TACK för intressant genomgång.
Man kan både förstå och konstatera att börsnedgången blivit ”uppskjuten”.
Nu hörs flera varningar om ökad arbetslöshet. Är det många svenska företag som måste skära ner på antalet anställda, så kan man anta att det visar trenden, nämligen en nedgång på svensk ekonomi.
Kanske är det nu när alla ser en trygg börs som tycks hålla, som vi är nära bubblan som spricker? Oroligt, tycker Susanne Berger