Det börjar sprida sig en uppfattning om att inflationen är näst intill besegrad och att Riksbanken inte behöver höja räntan utan i stället bör fundera på att sänka. Vi delar inte denna uppfattning utan föreslår att Riksbanken ska öka på åtstramningen i ekonomin genom att höja räntan minst en gång till.
Låt oss studera basfakta. KPI, konsumentprisindex, som ska spegla en representativ varukorg, steg med 6,5 % under det senaste året fram till oktober i år. KPIF, som är KPI exklusive boräntor, steg däremot bara med 4,2 %. Riksbanken har KPIF som ledstjärna och målet är att detta index ska ner till 2 %.
Bakom KPIF döljer sig det faktum att elpriserna sjönk med nästan 28 % under det senaste året. Mäter vi inflationen med KPIF-XE, som är KPIF exklusive energi, så steg den med 6,1 %. Förklaringen ligger i den så kallade baseffekten som innebär att dagens energipriser jämförs med de priser som gällde för ett år sedan som således var betydligt högre.
Om vi antar att energipriserna ligger kvar på ungefär samma nivå som idag så avklingar baseffekten i takt med att månaderna går eftersom jämförelse kommer att göras med fallande elpriser tolv månader tidigare. När baseffekten helt har avklingat framåt sommaren nästa år så stiger KPIF, allt annat lika, till 6,1 %. Dock är ju allt annat inte lika. Under tiden så kan man utgå ifrån att inflationen på övriga varor och tjänster sjunker men för att målet ska uppnås så måste KPIF sjunka från 6,1 % till 2 %. Tillåt oss tvivla. Bäst att hjälpa inflationen på vägen neråt och höja räntan nu i den kommande veckan. Ett tillkommande argument är ju den svaga kronan. Höjer vi inte så är risken stor att den blir ännu svagare.
Vi noterar olika förslag kring vad Riksbanken bör göra och det förekommer säkerligen mer eller mindre öppna påtryckningar från bland annat fackföreningsledare, företagsledare, politiker och representanter för intressegrupper om att inte höja. Vi såg ett exempel i veckan som gick.
På DN Debatt 23-11-13 hävdar sju LO-ekonomer att Riksbankens åtstramningspolitik är ”ett betydande policymisstag”. De hävdar att inflationen i huvudsak beror på utbudsbegränsningar som Riksbanken inte kan påverka. I stället föreslår de kreditsubventioner till nya bostäder, ökade resurser till kommuner och regioner, höjda barnbidrag och ökade energiinvesteringar. I praktiken föreslår LO-ekonomerna sänkt ränta och ökad efterfrågan i ekonomin. Vi har två invändningar.
För det första så kan Riksbanken visst få ner inflationen med räntehöjningar trots att inflationen i stor utsträckning är utbudsberoende. För det andra så skulle de föreslagna efterfrågestimulanserna tända en rejäl inflationsbrasa.
Vår förhoppning är att Riksbanken med sin nye chef kan stå emot påtryckningarna och inse att vi måste höja räntan minst en gång till.
Noterat i veckan
Vi uppmärksammade SBB i förra söndagens krönika och skrev att sannolikt så trilskades revisorerna inför rapporten för tredje kvartalet. Rapporten kom i veckan. Vanligtvis bjuder revisorernas granskningsrapport inte på några uppseendeväckande formuleringar. Denna gång var det annat ljud i skällan. De skriver: ”…det finns väsentliga osäkerhetsfaktorer som kan leda till betydande tvivel om företagets förmåga att fortsätta verksamheten…”. Amerikanska obligationsinnehavare anser att SBB inte uppfyller de avtalade emissionsvillkoren och svenska banker är nog inte så villiga att låna ut pengar till SBB när obligationsmarknaden nu sannolikt är stängd för bolaget. Det blir spännande att se hur det går.
Det kan ibland bli svårt med räkneorden. Särskilt om man jämför svenskan med engelskan. På svenska är 1000 miljoner en miljard och 1000 miljarder är en biljon. På engelska säger du att ”1000 million are one billion and 1000 billion are one trillion”. Vi snubblade över räkneorden i förra krönikan och innan vi rättade så kunde det uppstå vissa frågetecken. Vi konstaterar att FED:s obligationsinnehav som mest uppgick till 9 000 miljarder dollar och USA:s BNP 2022 till 25 000 miljarder dollar och inte något annat.
Warren Buffett och hans Berkshire Hathaway fortsätter att nettosälja aktier. Under det senaste året har han sålt för ca 40 miljarder dollar i bland annat GM, J&J, P&G, UPS, Amazon, Chevron och HP. Det kvarvarande största innehavet är Apple. Efter försäljningarna uppgår kassan nu till drygt 157 miljarder dollar (WSJ 23-11-15) vilket är ca 20 % av börsvärdet på Berkshire Hathaway. Förra veckan uppmärksammade vi även att Akelius sitter på en kassa uppgående till 100 miljarder kronor. Sannolikt väntar både Buffett och Akelius på att lukrativa möjligheter kommer att uppenbara sig framöver.
Apple är ju med sitt börsvärde, som nästintill uppgår till 3 000 miljarder dollar, världens högst värderade företag. Aktiefonder, pensionsfonder och andra investerare har tunga aktieinnehav i bolaget. Vi har återkommande varnat för riskerna med Apple. Beroendet av i-Phonen är stort liksom beroendet av Kina både vad gäller försörjning och försäljning. En ny teknisk pryl hotar nu mobilen med tillhörande appar. Se https://hu.ma.ne/aipin Avhoppare från Apple har med hjälp av 240 miljoner dollar från Microsoft (Eco 23-11-16) utvecklat något helt nytt som kanske kommer att helt förändra vårt sätt att kommunicera och att inhämta information. Bristande innovationskraft hos dominerande aktörer är en bra grogrund för ”creative destruction”. Se hur det gick för mobilerna från Ericsson och Nokia.
Vill du lämna en kommentar? Klicka här.
Vi fick flera intressanta kommentarer på vår förra krönika. Tryck här för att läsa dem.
23-11-18 Nr 47
n-a@thulin.se
Magnus@thulin.se