Många tror nu att den svenska kronan ska bli starkare. Vi gör en tillbakablick och reflekterar över vad som händer om kronkursen verkligen blir starkare. Just nu tror vi dock att den kommer att förbli svag. Alternativt att Sveriges Riksbank slutar med att följa John (=ECB) och i stället höjer räntan rejält.
På tjugo år har kronan sjunkit ca 50 % mot den amerikanska dollarn och ca 30 % mot euron. Under de senaste två åren har kronan sjunkit ca 28 % mot den amerikanska dollarn och ca 14 procent mot euron. Under den senaste veckan har kronan gått upp några enstaka procent.
Den försvagade kronkursen har gjort importvaror och utlandsresor dyrare samtidigt som exportpriserna har blivit lägre alternativt har exportörerna kunnat höja sina priser i takt med valutaförsvagningen. Utländska tillgångar har gått upp i pris.
Vi har tidigare visat att de som sålt sina sommarbostäder i Spanien har gjort storkovan. De som har köpt utländska aktier och fonder har också tjänat stora pengar. Våra pensionsfonder har kunnat räkna upp värdet på sina aktier i Apple och Microsoft och därmed kunnat höja utbetalningarna till pensionärerna.
Den svenska ekonomin har blivit devalveringsdopad och sysselsättningen har varit hög. Svenska tillgångar, inte minst bostäder, har stigit kraftigt i pris. Det som har smärtat för gemene man har dock varit att det blivit så dyrt att åka utomlands. Vi skåningar träffar på danskar och tyskar även på Systemet. Annat var det när vi turade över sundet. 1970 kostade danska kronan 70 svenska ören och idag kostar den mer än 150 svenska ören.
Vi bör nu också inse att något mycket värre har hänt i den svenska ekonomin. Den svaga kronkursen har gjort att vi har konkurrerat med svaga löner och därmed har lågproduktiv verksamhet expanderat. De relativa lönerna kontra utlandet har minskat. En svensk lastbilschaufför eller bilarbetare har idag en lön som är halva den amerikanska.
Samtidigt har vi haft ett alldeles för lågt omvandlingstryck i ekonomin vilket gjort att högproduktiv och angelägen verksamhet har kommit på undantag. Ännu värre är att utvecklingen av våra produkter sannolikt har blivit sämre jämfört med våra konkurrenters.
Låt oss överexponera effekterna. Danmark har nu med läkemedelsföretaget Novo Nordisk Europas högst värderade företag men vi satsar på s.k. grön ståltillverkning i Norrland och där säger undersköterskan upp sig för att jobba i gruvan. Miljardinvesteringarna i H2greensteel i Boden och Northvolt i Skellefteå hade nog framstått i en annan dager om man i investeringskalkylerna räknat med valutakurser som gällde för 20 år sedan.
Bilindustrin står inför en total omställning men i Sverige har man inte utmärkt sig vad gäller nytänkande. Värderingen av Volvo AB och även Volvo Cars uppgår till ca 11 gånger vinsten medan värderingen av hyperkreativa Tesla uppgår till 70 gånger vinsten.
Ett annat exempel är Astra som Wallenbergarna fusionerade med Zeneca 1999 eller snarare sålde av kan man nog nu i efterhand konstatera. Vi noterar att under åren som föregick fusionen hade kronan kraftigt försvagats kontra dollarn. Forskning och utveckling i Lund och Södertälje flyttades utomlands. Huvudkontoret stängdes. De välbetalda direktörerna flyttade till England och huvudkontoret, som byggdes om till hotell, intogs av mindre välbetald hotellpersonal. Södertälje, som en gång hade varit centrum för ett världsföretag, fick bli en tillverkningsenhet inom nya AstraZeneca. Visserligen lär tillverkningen i Södertälje vara i världsklass men andra läkemedselbolag hade kanske lagt tillverkningen i Indien.
Ytterligare ett missgrepp var när Wallenbergarna sålde Scania till VW och som nu blir tvingade in i ett samarbete med mediokra MAN i form av det gemensamma bolaget Traton som har en värdering som uppgår till 6 gånger vinsten. Att gamla innovativa Scania ska behöva utstå denna nesa är så att man kan gråta. Det finns fler exempel men vi stannar där.
Vi vill hävda att devalveringen av kronan har devalverat oss som nation och det kommer att bli tufft att komma tillbaka.
Riksbanken hävdar att kronan är undervärderad, vilket kanske den är, och tror nu att kursen kommer att stiga. Huruvida kronan är under- eller övervärderad har vi svårt att ha någon uppfattning om. En Big Mac kostar 5,74 dollar i Sverige, 5,82 i euroland och 5,58 i USA enligt de valutakurser som gällde i juli i år (www.statista.com). Denna måttstock, som trots sin enkelhet många refererar till, visar således inte på någon större skillnad i värderingen av de olika valutorna. Du får ungefär lika mycket för en krona oberoende av vilket land du är i. IKEA gjorde för några år sedan en liknande jämförelse beträffande kostnaden för tillverkningen av Billybokhyllan men har tyvärr inte uppdaterat denna vilket vi hoppas att de gör.
Under många år har Riksbanken tjänat stora pengar på att man i sin valutareserv har haft stora tillgångar i dollar- och euroobligationer. Nu försäkrar man sig via derivatmarknaden mot förluster på en, som man bedömer sannolikt, starkare krona. Därmed sänder man en signal till omvärlden som i sig sannolikt stärker kronan.
I sin kommunikation uppfattar vi att Sveriges Riksbank ser den svaga kronan som ett problem som ökar på inflationen. Därmed bedömer vi att räntan kommer att höjas en gång till i slutet av november. Man behöver ju inte vara Einstein för att förstå att det föreligger ett samband mellan räntor och valutor. Mer attraktiv är den valuta som har en hög ränta kontra den som har en låg, allt annat lika. Därmed menar vi att den svenska räntan behöver bli ännu högre. Lars Jonung, professor em i nationalekonomi, föreslår en svensk styrränta på 5 %.
För att gå så långt, som Jonung föreslår, krävs det stort mod från Sveriges Riksbank som därmed sannolikt hamnar högre än ECB. Som ytterligare lök på laxen är att FED långt ifrån har höjt färdigt. Den amerikanska ekonomin är urstark vilket gör att de långa räntorna, som bestäms av marknaden och inte av centralbanken, har gått upp rejält. Jamie Dimon, chef för JP Morgan, är beredd på att FED kanske höjer till 7 %. I veckan uttalade han att JP Morgan kan hantera 7 % och även 8 % (Bloomberg).
En högre svensk ränta skulle kunna innebära en viss förstärkning av den svenska valutakursen. Att den skulle blir så mycket starkare som den har sjunkit under de senaste två åren håller vi inte för troligt. Osvuret är dock bäst.
För att varaktigt få till stånd en kronförstärkning så krävs det rejäla förändringar i den reala ekonomin och då hamnar bollen hos politikerna och inte hos Riksbanken. Vi har tidigare föreslagit hur man ska reformera bostads- och energimarknaden. Därtill bör vi satsa rejält på utbildning på alla nivåer och nu har det på senare tid blivit klart att kriminaliteten är en ödesfråga.
Låt oss dock leka med tanken att kronan kommer att bli ca 10 % starkare under det kommande året. Det blir lite billigare att resa utomlands och danskarna kommer att minska sina inköp i de skånska affärerna. Våra tillgångar utomlands bli mindre värda och pensionsfonderna får skriva ner sin återbäringsränta någon procent.
En påtaglig effekt kommer vi att kunna notera i börsföretagens delårsrapporter. Tidigare valutavinster kommer att bytas ut mot valutaförluster. Lönsamheten i bolagen blir sämre. Direktörerna får nu göra rätt för sig och sätta i gång rationaliseringar som resulterar i uppsägningar samt satsa på utveckling av kunderbjudandet för att därmed öka konkurrenskraften. Det kommer att göra ont på många håll men får vi till det så kan vi börja uppvärdera vår nation.
Att ha någon bestämd uppfattning om valutakurser är svårt. Förhoppningsvis kommer den svenska kronan att bli starkare men det kan också gå i den andra riktningen. Ska FED höja sin styrränta till 7 % eller kanske till 8 % då får vi räkna med att dollarn blir rejält starkare och att kronkursen kommer att gå neråt rejält liksom de svenska räntorna sannolikt måste gå i andra riktningen. Tyvärr är det senare inte ett osannolikt scenario.
Mycket kommer att hänga på den amerikanska budgeten som redan är kraftigt underbalanserad. Kongressen gjorde i maj en bedömning av 2023 års inkomster, utgifter, underskott och skuld. Siffrorna ser ut som följer (cbo.gov):
Inkomster 4 800 miljarder dollar
Utgifter 6 400
Underskott 1 600
Federal skuld 25 800
Underskottet och den stigande skulden kommer man att finansiera med obligationer och sälja dessa till pensionsfonder, penningmarknadsfonder, banker, hedgefonder och andra investerare och inte minst till andra länder för att de ska kunna ingå i deras valutareserver. När utbudet av obligationer ökar så måste utgivaren höja räntan för att därmed attrahera tillräckligt med kapital.
Mot denna bakgrund är vi benägna att dela Jamie Dimons farhågor om betydligt högre amerikanska räntor som i sin tur kommer att trycka upp dollarkursen och för att försvara sina valutakurser måste andra länder höja sina räntor. Hela processen kan dock haverera om någon svart svan kommer flygande och då kan räntorna gå i backen. Dramatiken kan bli stor och vi är ju inne i oktober månad som historiskt återkommande har bjudit på överraskningar.
Vill du lämna en kommentar? Klicka här.
23-10-07 Nr 41
n-a@thulin.se
Magnus@thulin.se
Hej,
vill bara kommentera dollar fluktuationer:
Jobbade 1978 i New York och då var dollarn som lägst under 4 SEK och
1985 då vi bodde i Washington var dollarn över 12 SEK, så stora kursförändringar
har förekommit tidigare!
Dina exempel är verkligen talande. Jag antar att det var lite lättare att sälja svenska produkter i USA 1985 än 1978. Och jag minns hur man på 70-talet kunde leva gott på sina utlandsresor.
Nils-Åke
Intressant beskrivning av vad som hänt med valutan och vad det förorsakat i sin tur. Även om det finns vinnare så är vi i långa loppet förlorare som nation. Det verkar som danskarna har tagit ett grepp som är smartare än vad vi gjort då man kopplade sin valuta till Euron för ett antal är sedan. Borde det inte vara ett gott exempel att ta efter även om kronkursen värderas bredare än så?
Nu i efterhand visar det sig att danskarna gjorde rätt. Om vi minns rätt så fanns det i Danmark inte något stöd för en anslutning till euron för 20 år sedan och därmed smöganknöt den dåvarande danska regeringen kronan genom att knyta kronkursen till euron till en fast växelkurs och den gäller fortfarande, Ska den svenska kronan knytas till euron? Ja, tycker jag men först måste kursen upp. Kanske kommer vi till skott först i en krissituation typ ansökan om medlemskap i Nato. Men euron kan också utsättas för stark press i samband med ekonomiska svårigheter i Sydeuropa och då kan det vara bra att stå utanför
Läsvärd krönika som lockar till många tankar.
Visst har vi en lågt värderad krona och penningpolitiken återspeglar väl den i viss mån. Det vi saknar är kanske en mer kraftfull och tydligt utpekande finanspolitik men där har vi tyvärr en regering med ett för dåligt mandat. Vi har själva skapat den via valsedeln så det är svårt att skylla på någon annan.
Men en viktig sak som ni berör i dagens krönika och som nu även nämnt tidigare är utbildning. Vårt utbildningsväsen med en ordentlig konsekvensanalys kräver nästan en egen krönika. Ämnets vikt kan inte nog betonas. Vi måste se till att återskapa läraryrkets status och då inte bara återskapa utan också avsevärt höja dess status via ordentliga lönelyft och andra prioriteringar så att vi får en skola värd namnet ända från de minsta och hela vägen upp till yppersta universitetsnivå. Varför ska Sverige inte ha en skola av världsklass? Vi gräver vår egna gravar om vi misslyckas med detta. Att vara utbildad och att få bli utbildad av riktigt välutbildade lärare som är stolta över sin förmåga är en ynnest och en absolut förutsättning för ett litet land som vårt om ska kunna konkurrera på alla marknader. Ska jag propagera för något så är det just detta. Det är obegripligt att vi börjat släpa efter här och att det tillåtits.
Jag delar helt din uppfattning om utbildning. Det är nog den allra viktigaste satsningen vi kan göra både vad gäller kvantitet och kvalitet. Vi håller på och gräver lite i antagningen till och utspärrningen från universitet och högskolor och återkommer kanske på detta tema.
Nils-Åke