Nej vi tror att det är en bit kvar. Särskilt i Sverige. Vi har en del egna problem att rätta till. Många förespråkar ”higher for longer” och vi tror att i Sverige måste nog räntorna gå ytterligare lite högre.
Under de senaste veckorna har FED, Bank of England, Bank of Japan och Swiss National Bank beslutat att hålla sina räntor oförändrade. Sveriges Riksbank, ECB och Norges Bank har däremot höjt med 0,25 % i september.
Ränteligan ser nu ut som följer:
| FED | mellan 5,25 och 5,5% |
| Bank of England | 5,25% |
| Norges Bank | 4,25% |
| ECB | 4% |
| Sveriges Riksbank | 4% |
| Swiss National Bank | 1,75% |
| Bank of Japan | -0,1% |
I kommentarerna efter de senaste räntemötena kan man urskilja tre olika linjer:
”Nu får det vara nog tycker flera duvor i södra Europa och svenska LO.”
”Higher for longer. I denna fålla hamnar de tongivande inom FED, Bank of England och enligt vår bedömning även ECB och Sveriges Riksbank.”
”Vi underskattar problemen och har fortfarande en bit att vandra. Wall Street Journal ger uttryck för den hållningen och här hemma har vi också tongivande hökar.”
Låt oss börja med duvorna som pekar på den annalkande lågkonjunkturen och som därmed befarar ökad arbetslöshet. Ett starkt argument är att det föreligger betydande tidsfördröjningar beträffande redan genomförda höjningar och för denna hållning har de stöd i historien. I södra Europa har man stora skulder och de högre räntorna blir alltmer besvärande, inte minst i Italien.
Linje ”Higher for longer” har vi redan argumenterat för i en tidigare krönika. FED är tongivande och USA kommer att medverka till höga räntor på grund av sitt stora budgetunderskott och därmed stora lånebehov. Därtill kommer andra faktorer som verkar räntehöjande: minskad globalisering, demografiska förändringar, enorma behov av klimatinvesteringar och nu även strejker som kan resultera i rejäla lönehöjningar. Lägg därtill en stark tillväxt i USA under det tredje kvartalet plus att bostadsmarknaden är stark trots räntor på över 7 % för nytecknade 30-åriga hypotekslån.
Hökarna refererar till att vi har fört en helt förkastlig penningpolitik under de senaste tio åren vilket har resulterat i extrema tillgångsvärden och spekulationsbubblor. Historiens dom kommer att bli hård och vi får nu inte tveka inför att ta itu med problemen. Wall Street Journal (23-09-23) refererar till historien och hävdar att kraftiga inflationschocker, typ den vi har haft, kräver smärtsamma räntor som måste vara kvar i flera år för att förhindra en andra våg av inflation. Här hemma säger Lars Jonung, professor emeritus i nationalekonomi, att Sveriges Riksbank måste höja räntan med ytterligare 1 % för att till slut landa på 5 %.
Vad som särskilt skrämmer är effekterna av den starka arbetsmarknaden i USA. Bilarbetarna strejkar och kräver löneförhöjningar om 36 % de närmaste fyra åren plus bättre sociala förmåner, längre semester och 32 timmars arbetsvecka (Källa: CBS Detroit). Lastbilschaufförer och andra logistikarbetare samt flygpiloter har redan fått rejäla påslag. Efter höjningen kommer en amerikansk lastbilschaufför ha en årlig löneersättning inklusive ”benefits” som uppgår till 170 000 dollar (WSJ 23-09-11). Anta att ”benefits” uppgår till 30 % då blir lönen ca 10 000 dollar per månad. En uppgörelse inom bilindustrin resulterar nog i att bilarbetarna inte kommer långt efter.
Hökar är vi definitivt beträffande vår situation i Sverige. Vi har ju länge bedömt att vi kommer att hamna på en styrränta som uppgår till 4,5 % dvs 0,5 % upp jämfört med nuläget. Ska vi tro Jonung så blir det upp med ytterligare 0,5 %.
En liten pikant detalj från riksbankens presskonferens i samband med den senaste räntehöjningen: Riksbankschefen Erik Thedéen öppnade med att säga ”… vi kommer att höja styrräntan med 0,5 …(en kort paus)… 0,25 procentenheter. Efter denna freudianska felsägning kan vi nog räkna med att riksbanken följer upp med ytterligare en höjning med 0,25 % senare under året.
Boräntorna kommer därtill sannolikt att öka mer än riksbankens styrränta. Anledningen härtill är att bankernas räntemarginaler krymper och kommer att krympa ytterligare eftersom de ligger efter med höjningarna av inlåningsräntorna. Konkurrensen hårdnar och de stora bankerna måste följa efter uppstickarna som i dagsläget erbjuder bättre inlåningsräntor. Den rörliga boräntan har nu passerat 5 % och kommer nog att närma sig 6 % under det närmaste året.
I veckan kom det ytterligare lök på laxen. Jamie Dimon, chef för JP Morgan, har uttalat sig om räntorna. Han åtnjuter stort förtroende inte minst eftersom han är den ende av storbankscheferna som är kvar i sin position sedan före Lehmankraschen 2008. Jamie varnar för att amerikanerna befinner sig på ”sugar high” och det nu är dags för en stormvarning inför vad som komma ska. Han uttalar farhågor för att FED kanske måste höja till 7 %. (Källa: Fortune 23-09-26). Medveten om sitt inflytande, som chef för världens högst värderade bank, har han nog inte överdrivit farhågorna. I finansvärlden kan man dock inte lita på någon. Kanske är JP Morgan positionerade för en nedgång och skulle tjäna storkovan om den kommer.
Samtidigt läser vi att företag i USA, med inte den allra bästa kreditratingen, redan måste betala upp till 9 % i ränta när man skriver om sina lån (WSJ 23-09-28). Här hemma får vi rapporter från bankvärlden om att svenska företag med god kreditrating får betala upp till 6 % på sina lån. Det företag som har sämre kreditrating får i regel vända sig till obligationsmarknaden och betala några procent till i ränta.
Privat kan man bara dra slutsatsen att i den utsträckning man har några lån så gäller det amortera av dem så fort som möjligt och från bankvärlden får vi rapporter om att stockholmarna är väldigt duktiga på att betala av sina bolån.
Vi räknar således med ”higher for longer” och i värsta fall lite till. En av anledningarna till att vi räknar oss till hökarna är att vi långvarigt har drogat oss med en svag valuta och vi får nu ta konsekvenserna. Vi återkommer till kronkursen i nästa krönika.
Noterat i veckan
Återigen kommer det varningssignaler kring de uppdrivna volymerna på derivatmarknaden. Bank of International Settlement i Basel, centralbankernas centralbank, och nu även FED uppmärksammar den extremt omfattande handeln med derivat knutna till amerikanska statsobligationer den s.k. ”basis trade” (FT 23-09-26). Aktörerna är främst amerikanska hedgefonder och andra oreglerade skuggbanker. För ett år sedan fällde misslyckade derivataffärer i brittiska statsobligationer en brittisk premiärminister och höll på att skapa en global finanskris. Stocken av amerikanska statsobligationer uppgår till 25 000 miljarder dollar och därmed är riskerna med amerikanska statsobligationer mycket större än med brittiska.
För oss och för de flesta andra är det svårt att förstå hur derivatmarknaden fungerar. Vi har ambitionen att ta fram en grundkurs i ämnet men det blir inte lätt. En olycka på derivatmarknaden tror vi dock, med kunskap om det som hände i Storbritannien förra året, skulle kunna utspela sig på ungefär följande sätt: Av någon anledning börjar investerarna tappa förtroende för amerikanska statsobligationer och obligationskurserna faller och räntorna stiger därmed på befintliga obligationer. De som har derivatinstrument med obligationer som säkerhet blir då tvingade av sin långivare att leverera bättre säkerheter vilket gör att de måste sälja obligationer. Obligationskurserna sjunker då ytterligare och spiralen neråt fortsätter. Paniken sprider sig och finanskrisen står för dörren.
Det hela slutar med att FED griper in, vilket de har gjort några gånger tidigare och vilket Bank of England gjorde förra året, och stödköper obligationer. Köpen finansierar man genom att sätta igång sedelpressarna och därmed får man igång inflationen på nytt. Och så måste räntorna upp ytterligare.
Vad skulle då kunna sätta i gång en process där förtroendet för amerikanska statsobligationer sviktar? Jo, om Republikanerna och Demokraterna till slut inte kommer överens om budgeten då måste delar av den amerikanska statsförvaltningen stänga ner. Inte särskilt förtroendeingivande för världens största obligationsutgivare som dessutom har ett enormt behov av att ge ut nya obligationer.
Man kan spekulera i om vi i Europa också kanske är mogna för en liknande utveckling. Räntorna på italienska statsobligationer har stigit oroväckande det senaste halvåret och därmed har obligationskurserna sjunkit. Det bådar inte gott eftersom euron då även kan komma i gungning.
Vill du lämna en kommentar? Klicka här.
23-09-30 Nr 40
n-a@thulin.se
Magnus@thulin.se
Galen logik. Riksbanken har drabbats av samma sjuka som fastighetsbolagen fast tvärtom. Banken ville som bekant få upp inflationen till då önskade 2% steg för steg. Värdet på kronan försvagades och gladde banken. Sedan blev allt tvärtom.
Fastighetsbolagen hade lånekostnad under 1% och fick nu plötsligen kännas vid ca 5%. Bankerna har däremot krävt av den enskilde låntagaren under sådär 10 års tid att kunna klara en ränta 6-7%. Alla visste ju att räntan skulle upp även om det nu skedde brutalt med Ukrainakriget som trigger. Gäller en logik för den enskilde och en annan för bolagen? Lever vi på olika planeter?
Ja, när historien ska skrivas så blir nog domen över Ingves riksbank hård. Och han kommer att få sällskap av flera andra inför skranket. Kronkursen är ju inte någon primär målvariabel för riksbanken men vi menar att de ensidigt har stirrat sig blinda på 2 %. Finansiell stabilitet är däremot en primär målvariabel som man har nonchalerat. Den svaga kronan har skadat landet och vi kommer tillbaka till temat i nästa krönika.
Nils-Åke
Hej, Tack för intressant läsning om dina reflektioner. Jag följer även Robert Bergqvist (SEB) macrouppdatering och där anser han / SEB att kärninflation kommer att nå ca 2% mitten av 2024. Han tror att inflation kommer att nå 3% i slutet av 2023. Jag förstår att arbetsmarknaden i USA går starkt och att Riksbanken följer EU och att EU följer FED men att Sverige med vår bostadsmarknad skulle klara 5-6 eller t o m 7% är jag som lekman tveksam till. Då bör inflationen vikit ner långt innan och att vi skulle falla in en deflation – det vill vi undvika. Jamie Damin kan så klart tala i egen sak.
Från macro till aktier och Biotech. Jag har med hjälp av Börsdata gjort en screening med diverse kritierier och kollat upp ett flertal bolag. Några som fått min uppmärksamhet och då till min förvåning även tidigare analyserats av er är både Vibrosense Dynamics och Inhalation Science. Vibrosense Dynamics för att de kommit igång med försäljningen, står nära ett genombrott (2024) och har sannolikt en tillräckligt stor kassa för att kunna stå på egna ben i 2024. Fokus på diabetes vilket är en känt folkhälsoproblem. Mkt lågt BV om bolaget lyckas med ett genobrott i 2024.
ISAB fin tillväxt och i synnherhet nu när den indiska marknaden öppnas upp genom ny partner / distributör. Bra momentum i affärerna, ca 70% marginal, kassaflödespositiva i Q2 rapport och siktar på positivt resultat i 2023. Mycket lågt BV i förhållande till värdering. Ett bolag som går under radarn.
Det hade varit intressant om ni vill se över dessa bolag igen för en uppdaterad analys.
Mvh
Mathias
Hej Mathias,
Vi är nog mer hökar än många andra. Vi bedömer att det blir svårt att få ner inflationen den sista biten ner till 2 % och för att nå till målet så behövs det antagligen minst en räntehöjning till om inte fler. Vi har mycket stor respekt för Jamie Dimon inte minst för hans förmåga att manövrera rätt i Lehmankrisen. Han tror ju nu att det blir nödvändigt för FED att höja styrräntan till 7 %
Intressant att du har screenat Biotech. Inhalation Science tror vi kan vara mycket intressant och vi har ambitionen att uppdatera vår analys av bolaget. Vibrosense tror vi också kan vara intressant med de har mer att bevisa.
Nils-Åke