Föredrar du att lyssna på artikeln? Klicka på spelaren.
Man hör mer och mer att vi börjar närma oss toppen på inflationen och på räntorna men vi på Marketz är inte så säkra på det. USA börjar kanske närma sig toppen men vi i Sverige har nog en bit kvar. Vi har studerat siffrorna och tycker att de är ganska uppseendeväckande särskilt vad gäller jämförelser mellan inflation och räntor i olika länder.
Nedan ser du utvecklingen av konsumentprisindex, KPI, under det senaste året i ekonomier som representerar nästan hälften av världens BNP. Vi jämför värdena för juni 2023 med motsvarande månad föregående år. Indexet innehåller alla kostnader som konsumenten möter inklusive energi, mat och räntor.
Sverige 9,3 %
Storbritannien 7,9 %
Euroländerna 5,5 %
USA 3 %
Låt oss nu jämföra med centralbankernas styrräntor i samma länder:
Sverige 3,75 %
Storbritannien 5 %
Euroländerna 4 %
USA 5,25 %
Det är helt klart att om vi jämför inflation och räntor i de olika länderna så leder Sverige inflationsligan och vi har dessutom den lägsta räntan. Den som sitter i Riksbankens direktion borde rimligtvis vara rätt uppskärrad. Siffrorna ovan är hämtade från tradingeconomics.com och bls.gov.
Det är lätt att komma till slutsatsen att vi borde höja räntan upp till åtminstone Storbritanniens nivå dvs. upp 1,25 % till 5 %. Några sådana åsikter hör man inte när bankekonomer och andra förståsigpåare gör sina bedömningar. Som vanligt har väl många så kallade experten egna intressen att ta hänsyn till.
Varför är då Sverige en värsting? En förklaring är att vi i större utsträckning än andra har rörliga räntor och då slår de svenska räntehöjningarna hårdare i den svenska inflationsstatistiken. Detta gäller i högsta grad om man jämför med USA eftersom man där ofta har räntebindningstider på bolån som uppgår till 30 år. Å andra sidan har Storbritannien bindningstider som liknar våra.
En annan förklaring är att vår svaga valutakurs trycker upp importpriserna. Kraftigt ökade vinster och hög sysselsättningsgrad i exportindustrin eldar även på inflationen. Nödvändig omstrukturering av näringslivet uteblir vilket också på sikt driver på inflationen.
En tredje förklaring är att Riksbanken kom i gång med sina åtstramningar alldeles för sent och därefter varit alldeles för blygsamma och senfärdiga med sina räntehöjningar.
Vi skrev för två veckor sedan att brittiska investerare positionerar sig för att Bank of England måste höja till 6,5 % nästa år. ECB har signalerat om ytterligare höjningar. I USA är det ett lite mer osäkert läge men den starka arbetsmarknaden gör nog att de höjer en gång till. Därefter har amerikanerna kanske nått toppen. I Sverige förefaller de flesta bedömare tro att det blir en höjning med 0,25 % i september och kanske med ytterligare 0,25 % i november och då skulle den svenska styrräntan hamna på 4,25 %.
På Marketz har vi ganska länge varit av den uppfattningen att Sverige kommer att nå 4,5 % men vi börjar nu tvivla på vår bedömning. Kanske måste Riksbanken höja ännu mer. Alternativet är att vi får en finansiell olycka i paritet Lehman som abrupt sätter stopp för alla räntehöjningar och kanske till och med framkallar sänkningar. Inom fastighetsbranschen verkar det förekomma flera och stora olycksrisker. Se våra tidigare krönikor Varning för kommersiella fastigheter och Vart är vi på väg.
I media diskuterar man ibland vilket inflationsmått som är mest relevant. Ska man använda KPI, KPIF (KPI opåverkat av räntor) eller KPIF-XE (KPIF exklusive energi). Ibland får man en känsla av att beslutsfattarna använder det mått som för tillfället passar bäst. Själva tycker vi dock att KPI är det mest relevanta. Svensson betalar ju både sina räntor, värmer sin bostad och tankar eller laddar sin bil.
Vi dyker lite djupare ned i situationen i Sverige beträffande de olika måtten. SCB rapporterar kontinuerligt och nedan kan du avläsa utfallet för juni 2023 jämfört med ett år tidigare i Sverige:
KPI 9,3 %
KPIF 6,4 %
KPIF-EX 8,1 %
En av våra artikelgranskare invänder att ovanstående siffror avser det senaste året men mer intressant skulle vara att studera vad som hänt de senaste månaderna. Vi studerar SCB:s statistik mer i detalj och KPI visade mycket riktigt på en viss avmattning under våren. De senaste sifforna för enbart juni månad ser dock lite oroväckande ut:
KPI 1,1 %
KPIF 0,9 %
KPIF-EX 0,6 %
Ja, var och en kan ju roa sig med att multiplicera med 12. Vi aktar oss för att dra några större växlar på en enskild månadsobservation och med spänning inväntar vi siffrorna för de kommande månaderna. Dock vill vi påminna om att målet är 2 % på årsbasis.
I andra länder ser det ut på liknande sätt så vilket mått som de svenska beslutsfattarna än använder så blir Sverige en värsting.
Om du inte redan gör det så kan du börja prenumerera på vårt nyhetsbrev här.
Vill du lämna en kommentar? Klicka här.
Observera att om du lämnar en kommentar för första gången kan det dröja någon dag innan den blir publicerad.
23-07-22 Nr 30
n-a@thulin.se
Magnus@thulin.se
Riksbankens uppdrag är ett smalt inflationsmål 2% och om banken också skulle beakta värdet på valutan kanske vi inte skulle befinna oss i detta svaga läge? Politiken vill nog inte ge för mycket inflytande till Riksbanken, därav det smala uppdraget kan jag misstänka.
Sysselsättningen har ju inte drabbats ännu. Misstanke här att man tagit höjd för prishöjningar lite för rymligt hittills. Kompetensförsörjning kritisk faktor som bekant.
De verkligen grundläggande åtgärderna mot inflationen är åtgärder i realekonomin som t ex kompetensförsörjning. Dags för kraftfulla satsningar på utbildning på alla nivåer.
Ja men Riksbankens ensidiga inflationsuppdrag (med politikens goda minne) har nog haft sin betydelse för den misslyckade räntepolitiken på senare år med minusränta. Valutans värde har man inte behövt ta hänsyn till alls. Politiken vill inte släppa ifrån sig mer makt o därför har Riksbanken enbart inflationsmålet kan jag tro.