Vi har sannolikt en dramatisk tid fram för oss i vår ekonomi. Högkonjunkturen håller på att gå över i lågkonjunktur och samtidigt får vi nog uppleva stor dramatik på de finansiella marknaderna. Och då om någonsin gäller Cash is King.
För drygt ett år kunde du läsa krönikan Vart är vi på väg? I denna beskrev vi 32 steg i konjunkturens förlopp över tid. Vi skrev bl a att högkonjunkturen kulminerar på ungefär följande sätt:
BNP ökar
Privat skulduppbyggnad
Överhettning
De smarta drar sig till utgången
Centralbankschefen tar bort bålskålen
Räntorna stiger
Sista dansen
Så skulle man kunna beskriva dagsläget. Vad har vi att förvänta oss av den närmaste framtiden? Vi får motstridiga uppgifter via massmedia; räntorna stiger, inflationen bedarrar, börsen stiger, banker kraschar, arbetsmarknaden är stark, bostadspriserna sjunker, exportindustrin slår rekord, byggandet går i backen, BNP ökar, detaljhandeln backar, i Norrland bygger man nya fabriker, fastighetsbranschen sviktar etc. Trots att många tror att lågkonjunkturen står för dörren får vi anekdotiska uppgifter om motsatsen. Nedan följer några sådana från veckan som gick.
Vi träffade en småländsk skogsägare och han rapporterade att virkespriserna stiger och att sågverket, som han bor granne med, kör dygnet runt. De sågade trävarorna, som den svenska byggindustrin allt mindre efterfrågar, skeppar man istället till det skogsrika Nordamerika! Så någon lågkonjunktur i skogen upplever man inte. Dock säger fönsterindustrin upp personal.
Vi träffade också en norrlänning med god insikt i gruvindustrin. Han, liksom många andra i norr, gladde sig åt de satsningar som sker i Norrland men frågar sig var allt folket ska komma ifrån. Han berättar att det stora gruvbolaget söker personal med ljus och lykta. Om du kan svenska och du ger intryck av att vara en allmänt vettig människa så är gruvbolaget intresserad av dig och erbjuder dig en sex månader lång utbildning. Därefter är du en kvalificerad gruvarbetare och får 50 000 kr i månadslön. Skulle du däremot höra lite dåligt så får du vänta två år på en hörselundersökning. Man påstår att audionomerna fått jobb i gruvan. Så någon lågkonjunktur i Norrland upplever man inte.
Det kanske trots allt inte är sista dansen. Någon kapitalstark aktör betalar kanske orkestern, med lånade pengar, för att den ska spela några danser till.
Utvecklingen är således inte så entydig. Aktivitetsnivån världen över är fortfarande ganska hög. Inflationen går ner men är långt ifrån den nivå på 2 % som är målet. Penningmängden minskar, vilket bl a beror på räntehöjningarna, och trycker ner inflationen.
Det tar dock tid innan räntehöjningarna verkar fullt ut. Riksbankschefen talar om 1,5 år. Stämmer detta så har effekterna av de hittillsvarande räntehöjningarna verkat ut först i slutet av 2024. Men vågar man vila på hanen? Vi tror inte det. Alla centralbankschefer känner till de misstag som man gjorde på 70-talet då man just vilade på hanen och inte höjde räntan tillräckligt. Resultatet blev en extrem inflation, höga räntor och en djup lågkonjunktur.
Mot denna bakgrund bedömer vi att Riksbanken vid de tre kommande räntemötena under året behöver höja styrräntan med 0,25 % vid varje tillfälle. Då skulle vi hamna på 4,25 % vid årets slut. Om inflationen då inte är besegrad så kommer det fler höjningar. Underliggande verkar ju mer långsiktiga inflationsdrivande faktorer som demografiska förändringar, de-globalisering, ökade miljöinvesteringar och satsningar på försvaret som dock kan motverkas av ökad produktivitet i form av t ex AI. Vi framhärdar och tror att vår styrränta till slut kommer att hamna på 4,5 %.
Vår svaga växelkurs stärker argumenten för flera räntehöjningar. Det börjar nu gå upp för beslutsfattarna att det är svårt för en s.k. skvalpvaluta med en 50-årig devalveringshistoria, som i dagens läge betalar 3,5 % i styrränta, att hävda sig mot världens reservvaluta som ger 5,25 %.
Lägg därtill att det kommer obehaglig turbulens inom fastighetsbranschen. Att SBB har nått vägs ände har väl de flesta nu förstått och man kan spekulera om upplösningen.
Viktigt är att regeringen inte lägger sig i utan låter marknaden sköta reningsprocessen. Svenska regeringar har ju en lång historia av att ställa ut garantier och har därmed räddat ägare i banker och industriföretag samt deras långivare. Ett sådant förfarande vill vi inte ha.
Bäst är att låta SBB på egen hand löpa linan ut. Den investerare som ser en affärsmöjlighet kommer att förvärva SBB alternativt går företaget i konkurs. Det senare vore nog för svenska kommuner det bästa alternativet. De kommuner som nu ångrar sina tidigare försäljningar av fastigheter till SBB kan då köpa tillbaka. I regel brukar konkursförsäljningar ske till förmånliga priser för köparna.
Risken är stor att SBB och andra fastighetsbolag kommer att utlösa en finansiell turbulens. Vi har tidigare skrivit att långivarna kommer att ta stryk. Bankerna ska vara välkonsoliderade och ska ha förmåga att ta många smällar. Istället är det pensionsfonder, obligationsfonder, försäkringsbolag, hedgefonder och andra s.k. skuggbanker som sitter på Svarte Petter. Våra pensioner kommer sannolikt att få ta en del av smällen. För närvarande har Alecta flera Svarte Petter i sin hand.
Att de traditionella bankerna skulle vara välkonsoliderade och därmed mindre riskexponerade är dessutom en sanning med modifikation. Den europeiska centralbanken, ECB, varnar i sin senaste Financial Stability Review att relationerna mellan banker och non-bank financial intermediation (skuggbanker) är omfattande och djupgående. Skuggbanker har betydande inlåning hos banker, banker har omfattande utlåning till skuggbanker och banker har omfattande derivathandel med skuggbanker. Med andra ord: Får skuggbankerna problem så får bankerna problem.
Spänn fast säkerhetsbältet! Cash is King! Kanske händer det stora saker redan på måndag.
Om du inte redan gör det så kan du börja prenumerera på vårt nyhetsbrev här.
Vill du lämna en kommentar? Klicka här.
Observera att om du lämnar en kommentar för första gången kan det dröja någon dag innan den blir publicerad.
23-06-03 Nr 23
n-a@thulin.se
Magnus@thulin.se