Vi hade tänkt skriva en lite uppmuntrande krönika nu till påsk men farorna som lurar under ytan är nu så stora och farliga så vi känner oss tvingade att förmedla vår syn på tillvaron. Vad som händer på finansmarknaderna berör oss alla. Långa obligationer, som du sannolikt kommer att höra om mycket framöver, påverkar våra reallöner, pensioner, besparingar, bolån etc. Varje mynt har dock två sidor vilket inger lite hopp om möjligheter.
Det förekommer obligationer av olika slag, främst statsobligationer, kommunobligationer, bostadsobligationer och företagsobligationer. Varje obligation har sin löptid och kan variera från kort tid till lång tid, ofta från ett år till 30 år. Republiken Österrike gav faktiskt ut en obligation för några år sedan som löper på 100 år. Under löptiden löper en fast ränta. Den kallas kupongränta.
Amerikanska statsobligationer utgör en mycket stor del av hela obligationsmarknaden. För att finansiera underskotten i sin statsbudget har USA givit ut statsobligationer med olika löptider och olika kupongräntor. Just nu uppgår den totala stocken till drygt 24 000 miljarder dollar eller drygt en amerikansk årlig BNP (www.sifma.org).
Amerikanska statsobligationer är ”kassaskåpssäkra” enligt många. Pensionsfonder, banker, penningmarknadsfonder, stater (främst Japan och Kina), rika investerare och andra har köpt dessa obligationer och känt sig trygga med sina investeringar. Inte så hög avkastning men väl en ”säker” placering. Dock fick vi andra förutsättningar när räntorna steg. Obligationer är ju föremål för handel på en andrahandsmarknad och i takt med att räntorna steg så sjönk obligationskurserna.
Brittiska pensionsfonder var de första som utmärkte sig. Fonderna har stora belopp placerade i långa obligationer som ger låg men ”säker” avkastning och man har därmed svårt för att leva upp till de pensionslöften man avgivit. För att öka avkastningen har man köpt ännu fler statsobligationer och nu med lånade pengar. När räntorna steg och kurserna föll så hörde långivarna av sig och ville ha bättre säkerhet. Fonderna blev tvingade att sälja obligationer och skapade ett enormt säljtryck på marknaden. En global finanskris hotade. Bank of England grep in, stödköpte obligationer och räddade situationen och en premiärminister föll.
Sedan dess har Silicion Valley Bank nått vägs ände beroende på kursfall på de obligationer man hade. Oron i USA fick även Credit Suisse på fall som hade misskött sig under många år. Därefter sviktade förtroendet även för Deutsche Bank som inte har någon historia att var stolt över. Vad kommer härnäst? Ingen vet. Beslutsfattarna försöker lugna. Den tyske förbundskanslern påstår att de tyska bankerna är i gott skick. Men kan vi lita på honom?
Företrädarna för finansmarknaderna fortsätter att elda på sina kunder. Ju mer pengar spararna sätter in i fonder, pensionsförsäkringar etc ju mer tjänar finansaktörerna. Just nu tror vi att många privatsparare köper och de professionella aktörerna säljer. Mellan skål och vägg tror vi att många av proffsen är oroliga över vad som ska komma. Inte någon vill dock ropa vargen kommer och öka på rädslan. Vi känner oss dock oförhindrade att förmedla vad vi ser. Många faror tornar upp sig men i den här krönikan begränsar vi oss till långa obligationer.
Bankerna är duktiga på kreativ bokföring. De som äger obligationer, vilket många gör, kan bokföra dessa som AFS, Available For Sale, eller som HTM, Held To Maturity. Tillämpar man AFS så bokför man till marknadspris men om man tillämpar HTM så bokför man till det inlösenpris som gäller när löptiden går ut. Inlösenpriset är i regel detsamma som gällde när obligationerna blev emitterade och därmed ofta lika med inköpspriset för många innehavare.
När räntor var låga eller sjönk så var det vanligt att bankerna bokförde sina obligationer enligt AFS eftersom kurserna steg och man kunde stoltsera med fina kursvinster. Därmed kunde man locka placerare, inte minst pensionsfonder och allt var frid och fröjd.
När räntorna började stiga drog bankerna och andra placerare öronen åt sig och klassificerade om obligationerna till HTM och kunde därmed bokföra dem till inlösenpris. Man ville ju inte visa några förluster och reglerande myndigheter hade inte några invändningar. Den skarpsynte kan nu konstatera att bankernas balansräkningar innehåller betydande orealiserade förluster.
I förra krönikan konstaterade vi att den amerikanska banken Charles Schwab hade obligationer för 189 miljarder dollar bokförda enligt HTM och därmed uppgick den orealiserade förlusterna till 14 miljarder dollar. I slutet av förra året motsvarade de orealiserade förlusterna 39 % av det egna kapitalet. Under året har räntorna fortsatt att stiga och därmed de orealiserade förlusterna. Förtroendet för Charles Schwab kommer sannolikt att svikta. Vi bedömer att banken närmar sig ett läge där man är på obestånd.
Amerikanska banker har obligationer bokförda enligt HTM uppgående till drygt 1000 miljarder dollar. Orealiserade förluster uppgick vid årsskiftet till 118 miljarder dollar, varav då 14 miljarder dollar avsåg Charles Schwab. (WSJ 23-03-30). En kvalificerad gissning är att 118 nu har ökat till 150 miljarder dollar och kommer att fortsätta att öka i takt med räntehöjningarna.
Minst lika illa är det sannolikt beträffande amerikanska företagsobligationer och bostadsobligationer. Totalt uppgår värdet på alla dess obligationer till 21 000 miljarder dollar. Vi fick ett färskt exempel i veckan som gick. Det amerikanska techföretaget Citrix blev 2022 föremål för uppköp. Affären finansierades med företagsobligationer (löptid sju år) om totalt 16,5 miljarder dollar. Ett antal obligationsinnehavare har nu börjat få kalla fötter och har sålt sina obligationer till en kurs som understiger introduktionskursen med 21 %. Vi bedömer att det förekommer ett stort antal liknande affärer världen över.
Vän av ordning frågar sig hur detta kan fortgå. De finansiella marknaderna världen över är trots allt på ganska gott humör. Vi tror att en viktig anledning till att systemet inte skakar är att Biden har lovat att rädda de amerikanska banker som får problem och att insättarna inte ska behöva vara oroliga för sina sparpengar. Med tanke på den polarisering som råder inom amerikansk politik tror vi att risken är stor att Bidens löften inte är hållbara.
Och nu till myntets andra sida och då kan vi bli lite mera positiva. Utvecklingen kan reversera. Många bedömare tror att räntorna kommer att toppa under året och en lågkonjunktur kommer att följa. I fortsättningen kommer då räntorna att sjunka och kurserna på långa obligationer kommer att stiga.
Vi tar ett näraliggande exempel för att illustrera vilka möjligheter som kan uppenbara sig. Vi studerar Handelsbankens Långräntefond. Fonden förvaltar främst svenska värdepapper som vid 2022 års utgång uppgick till nästan 17 miljarder kr. Innehavet bestod till större delen av bostadsobligationer, stats- och kommunobligationer samt obligationer utgivna av välrenommerade svenska företag. Fondens värde har sjunkit, helt i analogi med ovanstående, med drygt 8 % sedan i början av 2022.
I det fall räntorna kommer att fortsätta stiga så kommer fonden sannolikt att falla ytterligare i värde. När sedan räntorna börjar falla då är det dags att köpa andelar i Handelsbankens Långräntefond som sannolikt kommer att stiga i värde. Skulle aktiebörsen i det läget avskräcka skulle långräntefonder vara ett sätt att få någon värdeökning även i dåliga tider.
Dock är uppåtsidan i långräntefonderna inte så kraftfull. I Handelsbankens Långräntefond placerar man i regel i obligationer med 2-7 års återstående löptid. Man skulle vilja placera i någon fond eller i något finansiellt instrument som placerar i obligationer med upp till 30 års löptid. Då blir uppåtsidan mycket kraftfull. Vi söker efter något sådant alternativ och kanske någon av våra läsare har något spännande förslag.
Noterat i veckan
Nya Zeeland höjde sin styrränta med 0,5 % till 5,25 % och leder därmed räntehöjarligan. Landets centralbank har stor respekt med sig världen över. Som första land i världen införde Nya Zeeland 1991 ett inflationsmål som skulle begränsa inflationen till 2 %. Centralbanken fick dessutom ett självständigt ansvar för att målet blev genomfört. Världens länder följde därefter och Nya Zeelands beslut har blivit en internationell norm som styr penningpolitiken världen över. Inte undra på om FED och andra sneglar på vad man gör i det lilla öriket i Stilla havet.
Om du inte redan gör det så kan du börja prenumerera på vårt nyhetsbrev här.
Vill du lämna en kommentar? Klicka här.
Observera att om du lämnar en kommentar för första gången kan det dröja någon dag innan den blir publicerad.
Vill du läsa förra veckans kommentarer? Klicka här.
Per Hörnfeldt har tipsat om en spännande konkurrent till Surgical Science och gjort en intressant iakttagelse beträffande penningmängden.
23-04-09 Nr 15
n-a@thulin.se
Magnus@thulin.se
Det är inte enkelt att vara en vanlig svensk att förstå att hänga med i alla snabba förändringar. Man klara det nog inte med bra utbildning, det som gäller idag, gäller inte imorgon. Er analys är det nog inte något fel på. Svårigheten är vilken skall man tro på, det är som att tippa på vilket fotbollslag som skall vinna eller förlora!
Mvh.
Nils-Gunnar Skoglund
Hej,
Enklare lär det inte bli. Vi stackars människor måste hela tiden anpassa oss till nya förutsättningar. Själva laddar vi nu inför att skriva något om AI. Nils-Åke
Att rätt värdera en värdepappersportfölj med alger som utgångspunkt och perspektiv är ingen enkel sak. För det krävs väldigt strikta regelverk som inte få ruckas på. Några av oss minns säkert HQ-bankskandalen då man försökte vara ”kreativ” i sin värderingsmodell och allt, som Sven Hagströmer uttryckte det, ”exploderade mitt i ansiktet”. Hur bankernas obligationsportföljer bokförs är väl eller borde i varje fall vara hårt reglerat och kontrollerat av Finansinspektionen. Eller? Det är väl bla därför de finns…
Tyvärr har vi väl sett att FI varit väl saktfärdiga och rent av ibland även okunniga i sin myndighetsutövning. Att försöka ”få till det” genom kreativa antaganden och bokföring när det ser mörkt ut ligger genetiskt hos alla i finansbranschen och kanske inte bara där.
Problemet med bankerna är att problem i banken drabbar dig och mig.
Reglerande myndigheter är lite som det polska kavalleriet som var världsbäst i sitt slag på 30-talet men som inte hade en chans mot nazisternas tanks. Jag är alltmer övertygad om att man inte kan reglera bort alla risker. Bättre vore att låta spekulanterna ta de fulla konsekvenserna av sitt agerande så att de lär sig någon gång och vi andra slipper att stå för fiolerna. N-Å
Självklart kan alla risker inte regleras bort men ansvarig tillsynsmyndighet, när det nu finns en sådan, i detta fall Finansinspektionen måste vara mer på tå och ute bland institutionerna före det händer. Läste tex att FI nu inlett en granskning av Alecta. Så dags kan man väl säga. knappast proaktivt utan leder endast till att hitta ”hundhuvuden” och Billing får nu gå – men resten av styrelsen får sitta i orubbat bo. Sedan kan man väl tycka att om Alecta använder 1% av sitt ansamlade pensionskapital för riskfyllda placeringar så är väl inte det så farligt. Värre är att FI inte visste att affärsmodellen omfattade just sådant. Hela styrelsen visste det dock, garanterat…
Som du vet så har jag inte något större förtroende för FI. De missade hela penningtvättshärvan i Baltikum. Reglerande myndigheter tycks hela tiden var steget efter. Med Alecta tycker jag att det värsta var att de fortsatte att köpa under 2022 trots att de borde ha vetat att Silicon Valleys affärsmodell inte var hållbar. Jag gissar att här kan det finnas något fördolt.