Moral hazard

Risken är stor att våra ledare är alldeles för rädda för att vi ska komma till skada och därför försöker de hela tiden skydda oss från verklighetens obehagligheter. I längden kan detta vara förödande. Man brukar tala om att beslutsfattarna uppmuntrar till ”moral hazard”.

Beskrivning

Man brukar beskriva ”moral hazard” som ett beteende där du räddar någon från konsekvenserna av sina ekonomiska satsningar och därmed bäddar för att denna någon tar ännu större risker nästa gång. För den som är intresserad berättar vi i en fotnot historien om Pelle, bankdirektören och staten och hur de ägnar sig åt ”moral hazard”.¹⁾

Låna upp ytterligare pengar

Bankerna spelar en stor roll i vår ekonomiska verklighet. Den ursprungliga idén var att låna in pengar från privatpersoner och företag och sedan låna ut till andra privatpersoner och företag. Om inte inlåningen räckte till kunde banken låna upp ytterligare pengar på marknaden. Om inte pengarna nu heller räckte till så kunde banken helt enkelt skapa pengar och förr i tiden hette det att man ”tryckte pengar” men idag räcker det med en knapptryckning på datorn.

Historien visar att många banker återkommande inte har klarat sin uppgift. Vi har haft ett antal bankrusningar när insättarna av någon anledning har tagit ut sina pengar en masse. Orsaken har ofta varit att bankerna har lånat in pengar med ingen eller kort uppsägning och har sedan lånat ut pengar med lång bindningstid. Om låntagarna inte klarar av att betala sina amorteringar och räntor uppstår problem.

Insättarna blir skräckslagna

Insättarna blir skräckslagna och tar ut sina pengar en masse, mer pengar än banken har tillgång till. Krisen är ett faktum och banken är på obestånd. Historien har visat att om banker går i konkurs så får vi en kedjeeffekt och hela samhället kan gå in i en ekonomisk härdsmälta.

Världens länder med USA i spetsen har genom historien genomfört ett antal regleringar av banker för att därmed undvika ekomiska härdsmältor. Senast efter Lehmankraschen fick vi ännu tuffare regleringar som främst kom att inrikta sig på den kreditrisk som bankerna tar när de lånar ut pengar. Utlåningen kom att bli mer restriktiv och kraven på buffertar hos bankerna ökade.

Hela risktänkandet koncentrerade sig på bankernas kreditrisker men samtidigt har världens länder bidragit till att kraftigt öka en annan typ av risk nämligen ränterisken. Med kreditrisk menar vi att kursen på långa obligationer med fast ränta varierar med det allmänna ränteläget. Ju högre ränta, ju lägre kurs och ju lägre ränta, ju högre kurs.²⁾

Exempel

Låt oss nu fundera på vad som har hänt under den senaste tiden. Silicon Valley Bank, SVB, som utlöste den finansiella turbulensen, är ett övertydligt exempel på vad som kan hända om de styrande är alltför ömmande inför sina medborgare och skickar ut pengar i systemet som har svårt för att hitta användning.

SVB vände sig primärt till start-up företag i tech-branschen och till deras supporters inom riskkapitalindustrin. Per definition var SVB en bank som tog de risker, som de större bankerna inte tog eftersom dessa banker är föremål för tuffare reglering. Kreditrisken var alltså stor i SVB. Därtill kom ränterisken som dessutom blev deras fall.

När centralbanken överöste ekonomin med pengar under 2020-21 tog start-up bolagen in mycket nytt kapital och eftersom de skulle ha dessa pengar till utgifter under de kommande åren satte de under tiden in pengarna på konto i SVB.

Inlåning och utlåning

SVB hamnade under 2022 i den situationen att man hade mycket större inlåning än utlåning och skillnaden ca 100 miljarder dollar placerade de i ”kassaskåpssäkra” långa statsobligationer (WSJ 23-03-13). Problemet var nu bara att räntorna blev mycket högre under 2022, obligationerna föll i värde. SVB fick ett hål i balansräkningen som uppgick till 15-20 miljarder usd och banken kom på obestånd redan för ett halvår sedan.

Men vän av ordning frågar sig var de reglerande myndigheterna var. Förklaringen var att de enbart fokuserade på kreditrisken och inte på ränterisken. Och så gick det som det gick.

Återigen har de styrande trätt in till medborgarnas och även investerarnas räddning och garanterar nu allas insättningar. FED ska även tillhandahålla lån så att andra banker inte ska få motsvarande problem. Var kommer då dessa pengar ifrån? Jo, FED tar sig en återställare och ”trycker nya pengar”.

Frågan är hur långt man kan gå i sin omtanke innan det blir ”moral hazard”. Kanske har man redan gått för långt. Investerarna kan åter öka på sitt risktagande och ta hand om vinsterna och lämna förlusterna till andra och ytterst till skattebetalarna. Vi tycker kanske att de med bankinsättningar över en viss nivå åtminstone borde få betala en viss självrisk.

Det sägs nu att centralbankerna ska vara återhållsamma med vidare räntehöjningar. Därmed har risken ökat för att inflationen kommer att löpa amok och det blir etter värre. Dilemmat är påtagligt: Inflationen kräver högre räntor men högre räntor hotar den finansiella stabiliteten. Den stora boven i dramat är den explosion av penningmängden som man lät brisera under pandemin som bl a innebar att marknaden svämmade över av pengar.

Statsobligationer

Vi är rädda för att det inte är sista gången ”kassaskåpssäkra” statsobligationer sätter skräck i de finansiella marknaderna. Förra gången det begav sig var när brittiska pensionsfonder som hade investerat i statsobligationer och sedan belånat dem vilket inte var så smart när värderingarna föll vilket premiärministern också gjorde. Och nu har vi SVB.

SVB:s hål i balansräkningen uppgick till 15-20 miljarder usd. Bankens förluster kan vi jämföra med andra amerikanska aktörer och deras hål i sina balansräkningar. Summan av dessa hål eller summan av alla orealiserade förluster i amerikanska statsobligationer uppgick i februari till 620 miljarder usd (fdic.gov)³⁾. Och alla dessa orealiserade förluster har blivit uppbyggda under det senaste året då räntorna har stigit. (FT 23-03-15). Addera orealiserade förluster på statsobligationer i Europa och övriga världen så kanske vi kommer upp i 2 000 miljarder usd.

Credit Suisse

Hur ser det ut i Europa? Credit Suisse har vi tidigt flaggat för och de är nu nere för räkning. Notera dock att inte obligationer utan snarare flerårig misskötsel är orsaken till problemen i Credit Suisse. Schweiziska staten kommer att gå in med lån för att hålla banken under armarna. Var kommer då dessa pengar ifrån? Jo, sannolikt kommer den schweiziska centralbanken också att ta en återställare och ”trycka nya pengar”.

Silicon Valley Bank är inte en stor bank, inte global och inte heller systemkritisk. Därmed är banken inte tvungen att underordna sig det regelverk som de större systemkritiska bankerna måste efterfölja. Credit Suisse är däremot en av Europas stora banker, globalt inriktad och i allra högsta grad systemkritisk. Banken hade enligt regelverket en betryggande kapital- och likviditetsbuffet och likväl gick det som det gick.

Det händer mycket i dessa dagar och det föreligger en stor risk för att fler dominobrickor kommer att falla. Vi gör oss inte några illusioner om italienska banker med sina mycket stora obligationsinnehav. Här kanske vi talar om SVBx10. Om jag vore italienare och hade pengar på banken så skulle jag nog ta ut dem och sätta i dem i en tysk bank. Det kanske blir den kommande veckans rysare på finansmarknaden.

I Sverige är vi oroliga för överspekulationen i kommersiella fastigheter. Sannolikt slipper de svenska storbankerna att ta de stora smällarna. Fastighetsbolagen har istället för att låna i bank i stor utsträckning givit ut stora obligationslån på den internationella finansmarknaden.

LÄS MER: Dags för tillnyktring

LÄS MER: En hök har landat

Kreditvärdighet

Problemen med obligationslånen är att de förr eller senare löper ut och man måste ge ut nya nu när räntorna är mycket högre. Räntor upp mot 10 % blir nog inte ovanliga särskilt med tanke på den ökade kreditrisken i samband med nedgraderingen av kreditvärdigheten.

Vilka sitter då på dessa fastighetsobligationer? Jo, det gör pensionsfonder, penningmarknadsfonder, banker och andra investerare. Sannolikt förekommer det fastighetsbolag som inte klarar av de nya förutsättningarna och kommer nog därmed att gå i konkurs. De stora bankerna kommer då också få en släng av sleven. En pikant detalj är att flera offentliga myndigheter t ex polisen sitter i lokaler som ägs av bolag som riskerar att gå i konkurs.

Daniel, en av våra läsare, kom med en intressant fråga i en tidigare krönika om Riksbankens förlustaffärer. Läs hans fråga och vårt svar genom allt klicka här.

Avslutningsvis konstaterar vi att Biden har infört in insättningsgaranti utan begränsning. Spekulanterna kan fortsättningsvis ta ännu större risker eftersom andra eller ytterst skattebetalarna står för eventuella förluster. Just nu hittar vi inte något tydligare exempel på ”moral hazard”.

Om du inte redan gör det så kan du börja prenumerera på vårt nyhetsbrev här.

Vill du lämna en kommentar? Klicka här.

Observera att om du lämnar en kommentar för första gången kan det dröja någon dag innan den blir publicerad.

23-03-19 Nr 12

Nils-Åke Thulin

n-a@thulin.se

Magnus Thulin

Magnus@thulin.se

¹⁾ Begreppet “moral hazard” brukar man förknippa med uppmuntran av olämpligt beteende eller med att spela hazard med moralen. Vi exemplifierar. Pelle har en fantastisk affärsidé men har inte några pengar. Han går till banken och övertygar bankdirektören och han får låna 1 miljon kr. Pelle sätter sin affärsidé i verket men det blir ett misslyckande, hans företag går i konkurs och banken förlorar sina pengar.

Tiden går och Pelle kommer på en ännu bättre affärsidé. Han går till sin bank och trots att det inte gick så bra förra gången så får Pelle nu låna 10 milj kr. Han är så övertygande och banken tror på honom. Det har blivit mycket lättare för banken att låna ut eftersom man i samband med pandemin fått ett stort överskott med pengar. Många skulle nog nu påstå att banken har uppmuntrat ett oönskat beteende och man talar nu om ”moral hazard”.

Det går ytterligare en tid och även det andra projektet går i stöpet. Banken förlorar på nytt sina pengar. Pelle är nu inte särskilt välkommen i banken men kommer nu på en tredje affärsidé som är helt fantastisk.

Bankdirektören grinar illa när Pelle kommer och vill låna 100 milj kr till sitt nya projekt men blir på bättre humör när Pelle erbjuder honom att privat att ta emot en provision på 10 %. Banken beviljar lånet, bankdirektören får sin provision och Pelle tar ut stora utdelningar från sitt företag. Tyvärr blir det nya projektet inte någon succé och Pelles företag går i konkurs. Själv går både Pelle och bankdirektören ur det hela ganska väl berikade.

Problemet är nu att banken får problem när man gör en kreditförlust på 100 milj kr. Det går ett rykte på stan att banken har ekonomiska problem. Bankens insättare kastar sig över sina datorer och flyttar sina besparingar till andra banker. Bankens IT-system bryter samman och banken är konkursmässig.

Staten är livrädd för bankkonkurser och räddar banken genom att göra ett kapitaltillskott som man rekvirerar från skattebetalarna. Staten har nu bidragit till den högsta nivån av ”moral hazard”. Man uppmuntrar till alltför riskfyllda investeringar som med hög sannolikhet kommer att gå över styr och passar samtidigt på att berika dem som orsakat skadan.

²⁾ För att förklara ränterisken lite mer ingående får vi först repetera lite grundläggande insikter om obligationer.

I den pandemi som var så sänkte centralbankerna räntorna och ”tryckte pengar” genom att köpa statsobligationer på marknaden. Penningmängden ökade dramatiskt och finansiella aktörer och även vi privatpersoner fick ett överflöd med pengar. Därmed fick vi behagliga krockkuddar men även ”moral hazard”. I dagsläget reverserar utvecklingen. Centralbankerna höjer räntorna och ”makulerar pengar” genom att sälja de statsobligationer de tidigare har köpt.

Nu händer något originellt. Det som skulle vara kassaskåpssäkert dvs. statobligationer visar sig vara motsatsen. Vi exemplifierar med en 10-årig statsobligation som kostar 100. Den som köpte en sådan för ett år sedan fick kanske en fast ränta som under tio år uppgick till 2 % per år och fick sedan tillbaka sina 100 när löptiden gått ut. Allt var frid och fröjd men så hastigt gick räntan upp och staten gav ett år senare ut en ny 10-årig statsobligation som ger 4 % under i övrigt samma betingelser.

Vad händer nu med de som har de gamla obligationerna? Jo jag kan sälja dem och köpa den nya obligationen som ger betydlig högre ränta. Under de återstående nio åren kan jag därmed få 2 % högre ränta. Jag kanske kan sälja den gamla obligationen till kursen 50 och köpa den nya obligationen för 50. Därmed skulle jag få samma avkastning på den nya obligationen som på den gamla. Avkastningen blir ju densamma. Den nya obligationen ger 4 % på 50 som är lika med 2 % på 100 som gällde för den gamla obligationen. Men nej, den för den nya obligationen får jag bara 50 vid inlösen till skillnad från 100 med den gamla. Sedan får jag ju också försöka bedöma den framtida ränteutvecklingen och även diskontera räntor fram och tillbaka. Det blir komplicerat och olika aktörer gör olika bedömningar. Det hela blir ännu mer komplicerat eftersom det finns en stor mängd olika obligationer på marknaden med olika ursprungliga löptider och återstående löptider.

Det uppstår en marknad för ”begagnade” obligationer och anta att jag säljer min ursprungliga obligation för 80. Nu inträder den stora dramatiken. Kursen har gått ner med 20 % och de som innehar dessa obligationer t ex Silicon Valley Bank är 20 % fattigare.

³⁾ Federal Deposit Insurance Corporation: Speeches & Testimony – 2/28/2023 – Remarks by FDIC Chairman Martin Gruenberg on the Fourth Quarter 2022 Quarterly Banking Profile
https://www.fdic.gov/news/speeches/2023/spfeb2823.html