Att vi nu står inför en lågkonjunktur framstår som övertydligt. Hur djup den blir beror mycket på oss själva. Vi tecknar två tänkbara scenarier. Ett innebär högre räntor, djup nedgång i ekonomin, stor arbetslöshet och djupt fallande börser. Det andra innebär stagnation och fallande börser men också fallande räntor och snar återhämtning.
För att understryka trovärdigheten av att vi står inför en lågkonjunktur vill vi åberopa några företeelser.
Ekonomin har alltid gått i cykler och nu har vi en längre och kraftigare uppgång än någonsin bakom oss. Historien visar att efter uppgång kommer nedgång. Börsen brukar gå före. I förra toppen kulminerade börsen hösten 2007 och konjunkturen bröt nacken av sig ett år senare. Q4 2008 har gått till historien som ett nattsvart kvartal.
Uppgången de senaste åren har understötts av en kraftigt expansiv politik världen över. Penningmängden ökade särskilt mycket under pandemin samtidigt som räntor gick mot noll eller blev negativa. Nu reverserar utvecklingen. Centralbankerna höjer räntorna och makulerar pengar genom minskning av sitt obligationsinnehav som man har byggt upp med nytryckta pengar. Resultatet blir minskande penningmängd och dämpad efterfrågan. Effekterna har vi sannolikt inte ännu sett fullt ut eftersom åtgärderna ofta verkar med fördröjning.
Inflationen har gröpt ut hushållens köpkraft. Enligt SEB kan en genomsnittlig barnfamilj boendes i villa förvänta sig 48 % högre hushållsutgifter 2022 jämfört med 2021. Motsvarande siffra för ett pensionärspar är 36 %. Situationen ser sannolikt mer eller mindre ut på liknande sätt världen över. Efterfrågan kommer därmed att drastiskt minska med arbetslöshet och ytterligare kursfall på börsen som resultat.
Ja, vi tror inte att vi behöver argumentera mer för vår bedömning. De flesta inser nog att nu är det riktigt allvar. Vi tecknar två tänkbara scenarier kring den fortsatta utvecklingen.
Vi kallar det första scenariot för stagflation. Den allra värsta utvecklingen skulle vi dock kunna kalla hyperstagflation men vi avstår från att beskriva denna skräckbild. I scenariot stagflation klarar centralbankerna inte av att trycka ner inflationen, mest beroende på att de var för sent ute med räntehöjningarna. De kraftiga köpkraftsminskningarna gör att löntagarna kräver kompensation i form av högre löner och räntorna måste då komma upp ytterligare för att hålla tillbaka inflationen och vi hamnar i en ond cirkel.
Resultatet blir en djupgående lågkonjunktur med hög arbetslöshet, konkurser, kraftigt fallande börskurser, fallande bostadspriser och annat elände. Dramatiken kan bli stor när stora företag inom t ex fastighets-branschen kommer på obestånd. Det föreligger också en risk för ytterligare geopolitiska störningar och därmed problem med utbud av vissa varor. Det kommer att ta flera år innan vi har återhämtat oss.
Erfarenheten visar på att även uppseendeväckande oegentligheter kan komma upp till ytan, inte minst beroende på agerande från de bespottade renhållningsarbetare som kallas blankare. Lägg namnen Viceroy och Hindenburg på minnet. De har genomfört heroiska insatser på finansmarknaden och fått skojarföretag som tyska Wirecard och amerikanska Nikola på fall. Just nu är ett stort svenskt fastighetsbolag föremål för Viceroys uppmärksamhet. Blankarna är naturligtvis inte några idealister. De tar stora risker och om de överlever tjänar de grova pengar.
Vi tecknar även ett annat scenario som vi kallar lågkonjunktur. Det är inte lika eländigt men det kräver handlingskraftiga regeringar och inte minst människor och företag som kan vidta nödvändiga anpassningar. Vi anvisade en väg i en tidigare krönika Hur bekämpa inflationen?
I korthet föreslog vi att man skulle satsa på energibesparingar och ökad energiproduktion, satsa på arbetsmarknadsutbildning, stimulera privat uthyrning av bostäder genom skattelättnader, uppmuntra pensionärer att arbeta vidare för att därmed lösa upp flaskhalsar på arbetsmarknaden, effektivisera den offentliga verksamheten, stimulera konkurrensen i detaljhandeln och inte minst sänka skatten på arbete och pension.
I detta scenario minskar kanske elkonsumtionen med 10 % eller mer och elproduktionen ökar samtidigt med kanske 10 % eller mer. Detta resulterar sannolikt i fallande elpriser samtidigt som priserna på flera andra varor och tjänster faller. Genom skattesänkningar begränsas löntagarnas krav på löneförhöjningar. Till slut får vi en minskande inflation.
Politikerna, oberoende av färg, förefaller dock väldigt saktfärdiga. Vi tror däremot att individer och företag snabbt vidtar nödvändiga anpassningar och vi ser redan exempel på sådana. Veckans räntehöjning är kanske därmed den sista eller näst sista och vi kan kanske under ordnade former ta oss an den lågkonjunktur som väntar oss.
I scenario lågkonjunktur kommer arbetslösheten inte att öka så mycket, på bostadsmarknaden blir det bara pyspunka, börsnedgången kan kanske upphöra efter ytterligare en nedgång under hösten, inflationen faller och räntorna likaså. Vi håller tummarna för detta.
Vill du lämna en kommentar? Klicka här.
22-09-25 No 39
n-a@thulin.se
Magnus@thulin.se
Innebär inte börsnedgången också minskad penningmängd? Mycket kapital har ju gått in på börserna men när den nu gått ner blir det väl som att makulera kapital? Eller tänker jag fel?
Nja, det är inte så lätt att ha någon uppfattning om det du framhåller. Rent strikt så ingår inte aktier eller andra dylika tillgångar i penningmängden. Därmed påverkas inte penningmängden av att börsen går ner. Det vore en innovation att räkna in aktier i penningmängden och det finns en viss logik i det. Faller börsen så känner människorna sig mindre rika och därmed skulle det kunna liknas vid att makulera pengar. Din synpunkt är mycket intressant och jag ska grunna vidare på den.
Kriget i Ukraina eskalerar och jag befarar att det i sin förlängning kan på många sätt förvärra situationen avsevärt, inte minst ekonomiskt.
Jag delar helt din uppfattning men vill helst inte tänka i dylika banor.